Att skriva sista meningen i en bok är en förunderlig känsla. Jag tror att alla författare känner igen den. Man känner både bävan och förväntan inför vad ens alster ska kunna betyda för andra.
Jag kan med stor glädje meddela att jag för en liten stund sen har gjort detta. Just den här slutmeningen har förvandlat livet för många människor. Jag vill hoppas att den kan göra det för ytterligare många fler.
Det har varit en process på cirka ett halvår där jag mellan övriga uppdrag har lagt mycket tid på intensiv inläsning och skrivande på ett uppslag till vad jag nu hoppas och tror ska kunna bli en ny bok. Förutom min fru har jag bara nämnt inriktningen för en person i världen. Och det var inte i Sverige. Han tyckte idén var bra. Jag vill försiktigt våga hoppas att han har rätt.
Jag kan dock lugna eventuella läsare som vill hänga på låset med att det är lång tid kvar till färdig produkt. Dels har jag fortfarande en hel del detaljer och avsnitt som ska in mellan ax och limpa. Men huvuddragen är klara. Utgivning räknar jag inte med förrän om tidigast ett år, eller kanske mer troligt våren 2016, om Herren dröjer och vi får leva.
Jag känner mig själv mycket spänd på hur detta ska bli till slut. Det liknar inget jag har gjort tidigare.
Lämna ett svar