De senaste dagarna har varit något omtumlande. På flera sätt. Men dock inget som det är tid att dela offentligt, åtminstone inte nu.
Men under två dagar har jag kunnat andas fritt. Och jag har kunnat gå med rak rygg. Det är enorma inslag i vardagen för den som längtat länge efter dem. Jag har fått komma tillbaka till bibelverser som har talat starkt i svåra tider, men också i den tid där man plötsligt känner att man kan gå rak igen. Och jag tänker återigen på den oerhörda vikten av att försöka göra allt man förmår att bevara sitt hjärta under dagar när motvinden blåser hårt. Det behövs den dag då vinden eventuellt också vänder.
De strofer som som fångade mig allra mest härom dagen i en brytningstid var dock inte från Bibeln utan från Tomas Tranströmers “I Nildeltat”, när poeten upplevt hur världens smärta och nöd sköljt över honom. Men hur han i diktens avslutning, bortom det fullt medvetna, ändå finner ett hopp i en annan väg, en högre inställning. Låt oss söka den vägen, vi också.
Det kom en dröm. Han var på en sjöresa.
I det grå vattnet uppstod en rörelse
och en röst sa: “Det finns en som är god.
Det finns en som kan se allt utan att hata.”
Lämna ett svar