Extramaterial till dagens ledarartikel om Isis

Ja, så kanske man skulle kalla det om man gjorde DVD-filmer. Jag ska erkänna att jag gick och gruvade mig en smula över valet av uppslag till min premiär som ledarskribent i dagens Världen Idag. Men när jag betänkte hur ohyggligt mycket mer som kristna i Syrien och Irak gruvat sig i ångest över de ohyggliga gärningar som Isis utsatt deras nations- och trosfränder för.

Det är nästan känslomässigt ohanterligt för oss svenskar att försöka föra ett offentligt samtal kring konflikter på så extremt olika nivåer som det handlar om i sommarsverige. Hemma hos oss gäller det sådant som vi måste medge är rätt tramsiga diskussioner om vita heterosexuella medelklassmän som det stora problemet i världen, medan det samtidigt finns en rörelse i andra länder som utövar en sådan gruvlig ondska att det knappast går att beskriva i ord. Ett litet utdrag ur dagens artikel som vill ge ett visst historiskt perspektiv: (Artikeln kan läsas i sin helhet på varldenidag.se)

När den extremistiska islamistgruppen Isis den 29 juni utropade sig som kalifat utökade de drastiskt sina maktanspråk. Deras krav på underkastelse gäller nu långt mer än enbart makthavare och invånare i Syrien och Irak.
För att förstå Isis nya ambitioner behövs ett historiskt perspektiv. Att vara kalif innebär att vara profeten Muhammeds ställföreträdare. Från Muhammeds död och fram tills den siste sultanen och det muslimska kalifatet störtades på 1920-talet, var kalifen den som gjorde anspråk på att vara den samlande ledaren för alla världens sunnimuslimer. När Isis nu har utropat ett nytt kalifat under sin nyutnämnde kalif Abu Bakr al-Baghdadi skickar man en provocerande stark signal till samtliga sunni-, shiamuslimer och världens övriga invånare. Den förste kalifen efter Muhammeds död hette just Abu Bakr, och den nyutnämnde kalifen har nu anmodat alla världens muslimer att underkasta sig honom. Men inte bara det; i förra veckan uttalade han dessutom att jihad – det heliga kriget – är den främsta gärning en muslim kan utföra nu under ramadan. Mer ordagrant förklarade han: “Om ni håller fast kommer ni att besegra Rom och äga världen, om Allah vill.”  

Det jag gör i artikelns avslutning är att fundera kring den anmärkningsvärda tystnad som muslimska organisationer i Sverige har uppvisat när det gäller dessa enorma och fruktansvärda anspråk och gärningar som ISIS just nu gör sig skyldiga till. Jag har tittat på exempelvis Islamiska Förbundets hemsida, som under de senaste veckorna inte har lagt ut några andra uttalanden än några mycket ordrika redogörelser för tider och ritualer kring ramadan. För några veckor sedan lade de dock ut något slags uttalande De skriver: “Vi har ytterligare ett val framför oss. Nu ska vi förenas, organiseras och mobilisera oss mot rasism och för muslimers rättigheter. Kampen är inte över!” Och hur mycket man än håller med om behovet av att motarbeta rasism kan man dock inte med någon vilja i världen anse att de uttrycker någon kritik mot extremistisk islamism. När jag däremot skulle undersöka hemsidan hos Sveriges Muslimska Råd verkar de ha tagits över av ett – kasino(!). Men, som jag skriver i artikelns avslutning:

Ingen vill väl tro att muslimer i Sverige skulle stå bakom Isis enorma grymheter. Minns dock att det enda som behövs för att ondskan ska segra i världen är att goda människor inte gör någonting. Och så länge Isis inte möter ett unisont motstånd inom den egna gruppen, finns en stor farhåga att de ohotat kan fortsätta sin bloddränkta väg mot sitt tänkta islamistiska slutmål.

Självfallet vill vi hoppas att alla goda krafter i alla länder, religioner och organisationer skulle enas i totalt avståndstagande från de brott mot mänskligheten som Isis nu är i färd med att försöka utföra i Mellanöstern. Hittills har det varit alldeles, alldeles för tyst.