Jag är varken präst eller själavårdare. Men å dessa uppdrags vägnar blir jag topp tunnor rasande över det hänsynslösa missbruk som den granskande journalistiken som SVT Uppdrag Granskning just i skrivande stund är i färd med att praktisera mot dessa uppdrag. Dagen rapporterar om att Uppdrag Granskning – likt Kalla Fakta härom året – skickat ut en reporter som med dold mikrofon och kamera besökt präster och falskeligen sökt själavård och förbön i syfte att bli fri från en homosexuell läggning, som underlag för ett kommande program på temat.
Om vi för tillfället lägger det påhittade förbönsämnet åt sidan är det likafullt svårt att se ett mer hänsynslöst utnyttjande av ett av de mest personliga och nakna själsliga möten mellan människor. Elisabeth Sandlund kommenterar på Dagens ledarplats:
“Ett själavårdssamtal är en av de mest intima situationer som en människa kan befinna sig i. Det bygger på ett ömsesidigt förtroende mellan konfidenten och den som lyssnar, vägleder och erbjuder förbön. Att alla konfidenter inte alltid talar sanning i varje detalj är en sak, att missbruka möjligheten genom att medvetet bluffa sig in i samtalsrummet i syfte att använda samtalet och förbönen för att sätta åt prästen något helt annat.
Risken är överhängande att ärligt menande konfidenter, som för första gången vågar sig på att söka själavård, inte blir trodda och tagna på allvar. Prästen eller pastorn kan knappast muddra den som ber om hjälp i jakt på dolda mikrofoner, men blotta misstänksamheten att man mycket väl kan vara utsatt för en bluff kan få konsekvenser för förhållningssättet till konfidenten.”
Ett öppet samtal där olika personer fritt får lägga fram sin syn på olika frågor är av godo i ett öppet samhälle. Att med avsikt och i lönndom försöka gillra fällor och lägga ord i någons mun är något helt annat, och ett djupt förkastligt sätt att bedriva opinionsarbete.
Jag kan lätt tänka mig in i en motsvarande situation där någon skulle utnyttja min eller någon annan kollegas roll som lärare och med avsikt ljuga ihop en verklighetsbild som läraren då tvingas ge respons på, och som man därefter skulle använda som vapen mot läraren i fråga. Ett sådant förhållningssätt är nog något av det mest manipulerande man kan ägna sig åt. Så mycket allvarligare då om detta görs av professionella journalister. Och än allvarligare om angreppet inriktar sig på bikt och själavård, situationer vars hela konstruktion bygger på att det som utspelar sig är ett hemligt och maximalt öppenhjärtigt samtal som syftar till ett resultat, att den hjälpsökande får hjälp att finna ett avslut i det man söker hjälp med och därefter kunna gå vidare i sitt liv.
Om nu dessa grundläggande ramar av såväl anständighet som professionellt agerande vräks över ända i något slags förvriden önskan om att dra igång ett drev med målet att fälla ett byte, snarare än att ärligt söka sanningen är samhället i allmänheten och den granskande journalistiken i synnerhet riktigt illa ute.
Jag vill verkligen hoppas att SVT:s eller redaktionens ledning tar sitt förnuft till fånga och lyfter ut detta för journalisten och redaktionen djupt vanhedrande inslag. Det är inte den utpekade häxan som är boven i dramat när någon av illvilja konstruerar en häxjakt. Övergreppet i detta sammanhang begås av någon helt annan.
EDIT 8 april: Jag har nu också skickat ett mejl till Uppdrag Gransknings redaktion med skarp kritik enligt ovan och en önskan att de lyfter ut detta inslag. Kanske något även för andra att följa efter?
Lämna ett svar