Rubriken är måhända en liten travestering på min föreläsning “För livet i tiden”. Men den passar likväl in på samma tema. I fredags på första maj hade jag förmånen att medverka i en teveinspelning med programmet Vardagstro. Det är en högst provinsiell men mycket proffsig tevesatsning ute i Stockaryd på Småländska Höglandet. Församlingen där har jobbat med teve i flera år, och vi har tidigare varit med via vår församling Kungsportskyrkan och gjort ett program i deras väl uppbyggda tevestudio. Nu har de gått ett steg ytterligare och startat en förening som såvitt jag förstår samtalar om att kunna ta ytterligare steg i att göra välproducerad kristen teve i Sverige. Som ett led i detta har de engagerat Siewert Öholm (som för övrigt tagit bilden ovan). Jag tycker det känns som ett mycket spänstigt och intressant framtidsprojekt.
En del program går som webb-tv, en del via Kanal 10. Jag ber att få återkomma när sändningen finns tillgänglig på ett eller annat sätt.
Dagens tema handlade om människovärde och utsorterande fosterdiagnostik. Elisabeth Sandlund och landstingspolitikern Ella Kardemark var gäster tillsammans med undertecknad. Innehållet får ni se senare, men det är en fundering som dröjt sig kvar en smula i min tanke. Vi pratade innan inspelningen om hur mycket som blivit så snedvridet i vårt land, inte minst när det gäller människolivets helgd. “Ur led är tiden…” sade någon i sällskapet, och det blev att jag i programmets avslutning återkom lite till den formuleringen, men såg min samtidigt manad att lägga till så som jag mindes att Hamlet fortsatte efter att ha konstaterat sin tids ur-gängorna-varande.
Jag minns inte exakt hur jag lade orden i Hamlets mun, men jag såg mig tvungen att såhär i efterhand kolla Shakespeares exakta citat. Jag vill minnas att jag formulerade det som ett i första hand positivt uppdrag hos oss alla att när tiden hamnat snett inte resignera, utan göra vad vi förmår för att vrida den rätt igen. Men jag ser nu att ligger en ytterligare ton hos Hamlet, som ungefär som profeten Jeremia tycks uppleva den vånda som ligger i ett kall att försöka räta upp ett lutande torn som är på väg att falla. “Ur led är tiden; ve! att jag är den som föddes att vrida den rätt igen.”
Det är kanske också så många upplever det, människor som känner en maning att försöka räta upp det som hamnat ur led i samtidskulturen. Ja, det finns en stark positiv maning i att försöka återvinna det som gått förlorat eller blivit snedvridet. Men det är samtidigt en kamp som man kanske helst skulle vilja fly undan. Men arbetet för att försvara de människor som inte får kallas människor med ett värde att värna, det måste likafullt fortgå även när motvinden blåser snål. Det är vår uppgift som kristna människor som tror att varje människa, sjuk eller frisk, stark eller svag, är skapad med ett högt och okränkbart värde. Så länge en individualistisk samtid säger något annat måste vi fortsätta. Låt oss försöka vrida tiden rätt igen.
Lämna ett svar