Jag har funderat en del kring SVT:s intervju med Sven-Otto Littorin. Själva titeln “Min sanning” – vad betyder den egentligen? Att intervjupersonen avspänt ska få ge sin personliga beskrivning av sitt liv? Eller att programformen är skapad för att avsiktligt presentera en tendentiös bild av en person eller ett händelseförlopp – en bild som kanske inte alls överensstämmer med den verkliga Sanningen?
I just Littorins fall finns det ingen möjlighet att komma förbi den grundläggande sanningsfrågan: Köpte han sex eller gjorde han det inte? Här finns inga gråzoner, inga möjligheter att förstå saken olika. Antingen ljuger Littorin fortfarande skamlöst, eller också gör den före detta prostituerade kvinnan det.
Jag har på senare tid mött situationer i min närhet där ståndpunkten framförts att det kan finns två sidor av en berättelse, med andemeningen att ingen därmed kan slå fast vad som verkligen skett. Men – som även fallet Littorin visar – är det inte alltid fallet. I vissa situationer finns det helt enkelt ingen möjlighet att hänvisa till “min sanning” eller “din sanning”, det finns Sanningen eller Lögnen. Utan att vara den som fäller domar framstår det åtminstone för mig som att en av berättelserna i Littorinhistorien uppvisar fler tecken på trovärdighet än den andra.
Om det nu till äventyrs skulle ha varit så att Sven-Otto Littorin köpt sex är det visserligen ett moraliskt fel. Men jag kan förstå den situation där felet isåfall skulle ha begåtts, och skulle därför inte döma det så hårt som andra fel. En frånskild och ensam man drabbas av frestelser som kan vara svåra att motstå. Men om det skulle vara så att Littorin har ljugit och fortsätter att ljuga svenska folket upp i ansiktet om dessa händelser är det ett större fel, och det är i så fall där den kanske ännu större tragedin ligger. Det finns en sanning som både den prostituerade och Littorin väl känner till. Och innan man erkänner sannigen kan man heller aldrig nå den befrielse man längtar efter.
Precis som andra som hamnat på livets botten vittnade Sven-Otto Littorin i intervjun hur han funnit en tro, och parafraserade Paulus om hur tron måste synas i gärningar. Att han sedan avgången försökt välja ett utgivande liv är förstås något gott. Man kan bara hoppas att han under tiden också kan våga säga och leva den fulla sanningen – inför Gud, och förstås även: inför sig själv.
Lämna ett svar