Just minuterna innan den här trevliga dagen som dels är min namnsdag, men som vi också inofficiellt beslutat vara vår äldsta katts födelsedag (han blir elva, och har förhoppningsvis ytterligare några hälsosamma år framför sig), hinner jag skriva ner några rader.
Skrivmässigt har jag varit alldeles väldigt i farten sista tiden. Men pennans glöd handlar inte bara om att det går undan i skrivandet, det är också ämnen som jag känner ett stort engagemang för, och tror att vi alla har stor anledning att ge ett stort engagemang för. Vi har en artikel som vi bearbetat genom Claphaminstitutet, och som jag och Tuve Skånberg skrivit under, och som gått i ett antal tidningar de sista dagarna. Den fylligaste versionen återfinns i Hemmets Vän, och behandlar den skrämmande tystnad som åtföljt den senaste tidens besinningslösa hat och våld mot kristna och judar i många länder. Vi avslutar med följande utmaning:
“Olika grupper har just nu olika möjligheter att ta ansvar. Vi som kristna kan öppna våra hjärtan, våra hem och våra länder för dem som förföljs. Vi kan be och visa praktisk omsorg. Judar över världen kan välja att i förföljelsen hålla sina hjärtan mjuka och göra allt de kan för att undvika att slå tillbaka med samma hat och våld som de själva utsätts för. Muslimer i både världen och i Sverige har möjligheten att bryta sin tystnad och istället kraftfullt och unisont vända sig mot denna hatiska islamism som vill utplåna både kristna och judar. Och vanliga, sekulära västerlänningar kan se på det ställningstagande man så frimodigt gör om Tyskland på 1930-talet, och omsätta det i både ord och handling för att ställa sig till motvärn mot de våldsamma ideologier som ville sprida hat och död då, och som gör detsamma nu.
Eller ska vi alla bära ansvaret att komma försent den här gången också?”
Dessutom fick jag den här veckan förmånen att skriva ytterligare en ledare för Världen Idag. I fredagens tidning gör jag även den här gången en historisk exposé, och försöker göra en analys av det goda, men också det svåra i att Sverige nu i augusti firar 200 år i fred. Ett kort utdrag:
“Sverige går strax in i en valrörelse. De två stora partierna har dragit sig inåt mitten, och det största regeringspartiet agerar medvetet för att minska konfliktytorna. Vi kan likväl vara säkra på att konfliktfrågor kommer att skapas och ropas ut i högt tonläge. I en tid då knappast någon infödd svensk längre kan relatera till krigshändelser kan proportionerna dock bli tämligen skeva. Bara den som lever i ekonomisk och fysisk trygghet kan unna sig att gå till storms för att tvångsomskola alla män, förbjuda läxor i skolan, eller andra liknande extremutspel som aldrig skulle föresväva en politiker i ett land med verkliga problem. En kultur utan externa hot riskerar ofta att konstruera egna konflikter och glömma bort de högst verkliga behoven i världen utanför.”
För att läsa hela artiklarna, vänligen klicka på länktexterna ovan.
I övrigt är det faktiskt ett helt annat skrivprojekt som tagit det mesta av min annars lediga julitid. Det projektet går just nu in sin slutfas vad gäller min insats. Men vad det handlar om får jag hålla på ytterligare några veckor.
Lämna ett svar