Bemöter kritik mot kristna skolor

Bemöter kritik mot kristna skolor

Apropå gymnasiekopplingen i föregående bloggpost behöver jag ändå göra en replik i samma ämne, där Humanistbloggen idag apostroferar mig i ett inlägg som – med en något ogreppbar retorik – avfärdar kristna skolor.

Våra vänner på Livets Ords Kristna Gymnasium har redan haft sin student, och någon har anmärkt på en banderoll på ett av deras studentflak, som av de flesta betraktas som ett studentikost upptåg – därtill på långt oskyldigare nivå än vad som förekommer på andra skolor. Det kan man förstås diskutera, även om det är en storm i ett mycket litet vattenglas. Men att därifrån dra slutsatsen att kristna skolor är ett otyg är förstås inte rimligt. Jag såg mig nödgad att kommentera i ett tidigare inlägg i frågan att det knappast är skolans uppgift att ta ansvar för allt som elever gör efter fullbordad studentexamen.

Nu för skribenten Anders Hesselbom (som jag råkat se recenserar mig i ett annat sammanhang med det käcka tillropet “Put up or shut up”) ett resonemang där han utifrån detta kritiserar alla kristna skolor. Det är en något märklig inställning. Argumentationen tycks gå något i stil med:

1. Några elever på en kristen skola har haft en banderoll med en text som kanske använt humor lite ogenomtänkt.

2. Någon lärare på en kristen skola har en annan vetenskaplig inställning i en viss fråga än bloggskribenten.

3. Guds existens är typ kanske en vetenskaplig fråga.

4. Någon har skrivit två kapitel i antologin Gud och hans kritiker, där jag medverkar, och framför där tesen att “bilologi är en konspiration”.

5. Jag har sagt att en gudstroende kan vara mer öppen inför frågan om evolutionen än en ateist.

Slutsats: “Att de som söker sig till kristna skolor alltså inte är speciellt kunskapsdrivna, är ytterligare en anledning till att diskutera vad vi egentligen ska ha kristna skolor till, och hur vi ska kunna kontrollera dem.”

Det här är förstås en både grov och fördomsfull anklagelse – att elever som söker sig till kristna skolor inte är kunskapsdrivna. En sådan anklagelse är rätt otrevlig i sig. Men den följer heller absolut inte ur de uttalade eller outtalade premisser som Hesselbom anför.

1 och 2 är självklart helt irrelevanta som grund för att ta principiell ställning kring kristna skolor i allmänhet.

3 är ett filosofiskt påstående som inte speciellt många skulle hålla med Hesselbom i. I den ligger också en implicit udd som påvisar att den som har en annan inställning än skribenten själv i frågan om Guds existens därmed skulle vara ovetenskaplig, vilket förstås är ett orimligt påstående.

4 vill på något sätt påskina att jag får ta ansvar för vad någon annan i en antologi skriver. Så är det förstås inte. Vad värre är gör Hesselbom dessutom ett väldigt underligt referat som helt förvrider det som den aktuelle författaren skrivit.

5 är korrekt återgivet, men det finns väl knappast någon som vill hävda motsatsen? En ateist kan enbart förklara världen och arternas uppkomst som följden av en kombination av slump och nödvändighet. En gudstroende har däremot möjligheten att inkludera alla fall av slump och nödvändighet, men också lämna öppet frågan om hur eller när Gud också kan ha ingripit aktivt före eller under det skeende som lett fram till idag. Av det följer inte att en ateist med nödvändighet skulle vara kunskapsfientlig. Men det betyder sannerligen inte heller att en gudstroende skulle vara det.

Ganska ofta är det bättre att vila på hanen när man är irriterad, att leverera ogenomtänkta anklagelser och slutsatser om den som tycker annorlunda är sällan riktigt fruktbart. Kritiskt tänkande är ganska lämpligt, även i vår tid. Därför behövs kristna skolor.

Lämna ett svar