Jag skriver i det som i kyrkoåret är de sista skälvande minuterna av det gamla året, med blicken in i det nya, in i det hopp som väntar. Ett av de bibelord som ofta läses i den helg som nog är den allra mest besökta i Svenska kyrkor under året är de rader som inleder Jesajas 40:e kapitel.
Efter att ha levererat såväl vånda, dom, och en försiktigt flämtande längtan efter räddning avslutas den första delen av Jesaja bok efter 39 kapitel. Som parallell innehåller det Gamla Testamentet 39 böcker. Därefter öppnar sig den andra delen av Jesaja bok, som mycket tydligare pekar på löftena om en befrielse, rättfärdighet, kärlek, frälsning och slutlig upprättelse. Den delen upptar 27 av Jesajas totalt 66 kapitel. Och för att fortsätta parallellen innehåller det Nya Testamentet 27 av Bibelns totalt 66 böcker.
Räkneövningen ovan är bara ett av flera skäl att betrakta Jesaja som en mindre version av hela Bibeln. Och det som sker i advent när det nya kyrkoåret inleds är att vi tillsammans får släppa förflutna sorger och nederlag och istället höja blicken, uppåt mot hoppet om den befrielse som kommer. Och det görs på ett stort och vackert sätt i inledningen av Jesaja 40.
För egen personlig del känns det speciellt att gå in i det nya just i år. Utan att bli alltför privat har jag haft ett antal veckor under den här hösten som blivit stormigare och svårare än jag räknat med. Men – som jag berör i Guldet blev till sand – så kommer någon gång den tid när man börjar känna och se att stormen bedarrar, att dalen ligger bakom, att öknen börjar bytas i liv. Utmaningen till oss alla är hur vi hanterar både den svåra tiden när vi inte ser vägen, och den tid när vi börjar se en ny början. I båda dessa skeden finns flera möjligheter att gå fel. Men det finns också möjligheter att låta sig formas och därigenom finna något som kan bli till välsignelse för både en själv och för människor runtomkring.
Även om alla knutar inte lösts upp för mig själv, så ställer jag mig ändå i den stora skara som vill se den adventstid som vi nu går in i som ett viktigt steg och en påminnelse om att fästa blicken på den värld som kommer. Läs och låt dig inspireras av Jesajas ord som öppnar ett nytt hopp för oss alla.
Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud.
Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det
att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad,
och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand
för alla sina synder.
En röst ropar i öknen: “Bered väg för HERREN,
bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud.
Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas.
Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark.
HERRENS härlighet skall uppenbaras,
alla människor skall tillsammans se den.
Ty HERRENS mun har talat.”
Lämna ett svar