Ja, för Brasilien tog festen förstås slut med dunder och brak redan flera dagar innan själva VM-turneringen avslutades sent igår kväll. 1-7-debaclet mot Tyskland var så märkligt, så svårförklarligt att det kommer att ta väldigt lång tid att smälta för värdlandet. Den hedersamma förlusten mot Uruguay 1950 var inte färdigbearbetad ens nu, 64 år senare. Genomklappningen i semifinalen, som sedan fullbordades även i bronsmatchen mot Holland, förluster som för icke-fotbollsintresserade framstår som fullständigt oviktiga, kommer troligen för övriga brasilianare nu och i framtiden att vara något av ett nationellt trauma. Men trauman är något som på olika sätt drabbar nästan alla människor någon gång i livet. Hur landet och de berörda spelarna kan gå vidare efter avgörs förstås väldigt mycket av hur väl de lyckas hantera dessa bakslag.
Och här hemma i sommarsverige sitter jag själv och plitar på ledarartikel inför onsdagstidningen. Det blir nog lite annorlunda tema än förra onsdagen, tror jag bestämt.
Lämna ett svar