Det är ganska fascinerande det där med vilka typer av texter som får genomslag i moderna medier. För den (det vill säga vi alla) som blir lite uppspelt när vi lyckas producera något som får ett visst genomslag är den nutida mediebranschen ett alldeles fantastiskt (och därmed också i lika hög grad riskabelt) sätt att boosta en skribents bekräftelsebehov. Det går nämligen att läsa av mycket direkt och exakt hur många gillanden, delningar et cetera som en text får. Den som hamnar lägre på den listan kan känna sig otillräcklig, den som är framgångsrik riskerar att lätt få en sådan bekräftelse som drog.
Jag har själv känner mig ofta ytterst otillräcklig i den här typen av direkt mätbara genomslag. Jag upplever att många andra skribenter har mycket lättare att få direkt bekräftelse på sådant de skriver. I de lägena brukar jag i görligaste mån försöka huta åt den där egocentreringen och återkomma till det centrala: att nå ut med ett budskap som inte är mitt eget, som inte handlar om mig själv, utan om att ingå i en rörelse där flera försöker förmedla ett budskap av sanning, ödmjujhet eller rättfärdighet. Vem som lyckas bäst på det ena eller andra området är ju faktiskt sekundärt, det verkligt betydelsefulla är om en tanke kan få genomslag i tanke och handling.
Den senaste veckan anar jag dock att jag har råkat få vara med och puffa en sten åtminstone en bit i rätt riktning. Jag ser nu att den hastigt hopplitade ledartext jag skrev tidigare i veckan – och refererade till i föregående bloggpost – har blivit delad vidare ett hyggligt antal gånger, och har med hjälp av duktiga opinionsbildare med bra genomslagskraft också fått en god spridning. Men det verkligt angelägna är att opinionen nu också tycks börja sätta en rejäl press på Coop, som på sin lokalstämma tidigare i vår beslutade sig för att stämpla ut en enda nation i världen som icke önskvärd i butikshyllorna. Inte minst har vår direktor vid Claphaminstitutet, Tuve Skånberg förkunnat ett ganska enkelt personligt ställningstagande om bojkott mot Coop tills man åter börjar sälja varor från Israel.
Detta enkla offentliga ställningstagande har fått ett bra genomslag på sociala medier, och tillsammans med dem som hakar på blir det en mycket stark ekonomisk faktor också för en stor dagligvarukedja som Coop. Ta gärna detta som en uppmuntran att när sitiationen uppstår att en part i samhället gravt förvränger eller förtrycker det som är sant och rätt blir det en kraft att räkna med om ett flertal människor på ett sakligt men tydligt sätt förmedlar sin kritik och att man tills vidare drar undan sitt stöd eller användande av avsändarens produkter.
Många institutioner i vår sekulariserade tid har ofta för vana att ignorera opinonsyttringar när de kommer från kristet håll. Men även kristnas pengar är värda något på sista raden i bokslutet. Så fortsätt använda den makt du har som medborgare och konsument, och använd gärna de kommande dagarna åt att ringa och mejla ansvariga på Coop, och/eller kommentera på företagets olika offentliga kanaler. Men ett sådant arbete kan vi bara göra tillsammans. Sfärer i samhället som väljer ut en enda nation att utestänga – den judiska – är inget som hör hemma i ett demokratiskt land år 2015. Sådana ställningstaganden gör rätt i att förpassas ut på den historiska skräpgård där de hör hemma.
Lämna ett svar