Idag är det exakt ett år sedan Iraks andra stad Mosul föll i ISIS händer. Det har varit ett märkligt och skräckinjagande år. Demonstrationerna och analyserna har avlöst varandra idag. Samma fråga ställs överallt: Hur kan man stoppa denna ohyggliga rörelses framfart, och hur kan den pressas tillbaka och slutligen krossas?
Hur fredliga vi än känner oss, vi svenskar som sluppit undan krig i nu drygt 200 år, så går det inte att komma ifrån att en högst central del av en lösning är militär. Att den frågan inte är enkel att lösa är uppenbart. Hade en enkel lösning funnits, så hade den också varit genomförd för en god stund sedan.
Min egen känsla kring staden Mosul är dock just nu mer präglad av en givande bjudning som jag och familjen var på hemma hos en assyrisk präst med familj i Jönköping. Den familjen flydde från just Mosul till Sverige när förföljelsen började på allvar – det vill säga när den ändå inte alls kunde jämföras med den totala förföljelse som idag råder i staden. Aftonens värd blev också prästvigd i Mosul under de år då Saddam Hussein fortfarande styrde landet. Ända till Saddams fall var Mosul en stad med en levande och mycket lång kristen tradition. Idag är den kulturen utraderad.
Det tar tid att bygga upp en mänsklig kultur. Men det kan gå väldigt fort att utplåna den för grupper som drivs av våld och avståndstagande från mänskliga rättigheter. Det är en viktig insikt att bära med oss.
Idag finns noll kristna kvar i Mosul. Åtminstone när det gäller öppna bekännare. Vad de bestialiska gärningar som ISIS gör sig skyldiga till gör med vanliga muslimers inre är ännu okänt. Men jag vill ändå tänka mig att all den ondska som har uppenbarats under det senaste året gör något på insodan hos normala medborgare som bara vill leva sina liv i samförstånd med andra. Kanske tänker de att en sådan livsväg definitivt inte är något de vill följa, och kanske söker de därför istället någon annan att följa – någon som drivs av kärlek, inte våld. Tertullianus ord om martyrernas blod som en kyrkans säd är mer aktuellt än på mycket länge. Måtte något gott komma ur allt detta onda.
Lämna ett svar