Jo, jag fick ju i en teveintervju på Kanal 10 i somras en fråga om kommande bokprojekt. Lite sådär på volley gav jag ett lagom dimmigt svar som åtminstone i viss mån pekade ut vilken riktning jag tänker mig. Eftersom jag fick höra härom dagen att intervjun nu sänts i rutan får jag väl ta chansen att veckla ut mig något även här på bloggen.
Det bibelord som jag har upplevt att jag har fått som en personlig kallelse är från Psalm 45:5. Det är nu nära femton år sedan jag upplevde hur orden närmast hoppade ur Bibeln och in i mitt huvud och mitt hjärta. Psalmisten skriver: “Dra ut till försvar för sanning, ödmjukhet och rättfärdighet.” Tre nyckelord som jag känner en längtan att arbeta för, både personligt och utåt.
Ordet ödmjukhet kanske tycks sticka iväg i sammanhanget. Att vilja kämpa för ödmjukhet innebär inte att man själv säger sig vara en hejare på ödmjukhet, det blir något av en uppenbar självmotsägelse. (Undantaget är förstås Jesus själv, som i ett andetag kunde tala om sig själv som alltings centrum, och i nästa lägga till att han också är ödmjuk och mild. Något han kunde göra för att han verkligen var fullkomligheten och kärleken själv, vilket ingen av oss når upp till.) Men att sträva efter ödmjukhet säger att jag behöver inse mina egna brister och tillkortakommanden. Att allt inte kretsar kring mig själv, utan att det finns ett syfte att leva för som är större än dig och mig som enskilda människor. Att jag ständigt behöver stanna upp och granska mina motiv och det jag gör, och hela tiden söka en väg att bli mer lik Honom som är fullkomligheten själv.
Men det fascinerande är ändå att ödmjukheten ställs jämsides med tydliga begrepp som sanning och ödmjukhet. Det indikerar att Bibelns budskap är att vi har alla möjligheter att tydligt föra fram anspråk om sanning och rättfärdighet, samtidigt som vi drivs av en attityd av att det inte jag själv som förmedlare som står i centrum, inte min personliga tolkning av sanningen, min egen inställning till rätt och fel. Istället är det en utmaning till oss att med både skärpa och värme förkunna att det finns en Sanning med stort S som är större än vi själva och som vi inte äger förmågan att förstå fullt ut, en Rättfärdighet med stort R som går långt utöver det vi själva i vår ofullkomlighet kan leva upp till. Det är inte oss själva vi rekommenderar, utan det mål som vi och hela världen behöver sikta mot för att bättre kunna nå det syfte som alla människor är skapade till.
Om vi då tittar bakåt på mina “fullängdare” på bokfronten tycks det finnas ett mönster i detta. Vem tänder stjärnorna? handlar om sanningsfrågan – vilken världsbild som ger mest rättvisa åt vår mänskliga tillvaro utifrån vetenskapen, filosofin, och andra sätt att beskriva verkligheten. Guldet blev till sand är mer en skildring av den samtidskultur vi lever i, hur den alltför ofta smular sönder livets verkliga skatter till grus och sand. Ett av huvudmålen med boken är att väcka en förundrad ödmjukhet inför tillvaron och de skatter som är värd att leva och dö för.
Med det som bakgrund känns det rimligt att i kommande större bokprojekt ställa in mitt fokus på samhället, på att inspirera nutidens människor att ta utmaningen att verka för rätt och rättfärdighet över hela fältet. Det finns så många människor som lever i utsatthet. lidande och ensamhet. Det finns egoism och orättfärdighet som hotar att dränka hela områden även i ett ekonomiskt välmående västerland som vårt. Ja, det finns oräkneligt mycket att göra för att – som Martin Luther King brukade säga – fortsätta arbeta ända tills rätten väller fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström.
Den som väntar sig något att läsa inom kort lär dock behöva bida sig. Jag har upptäckt att jag jobbar ganska bra i fyraårscykler. Det närmaste året avser jag inte att skriva någonting alls i ämnet, bara studera, be och söka råd i lämpliga vägar att gå vidare. Jag har en viss pedagogisk tanke jag går och klurar på, men det är inget jag tror är läge att dela än på länge. Så innan 2017 tror jag inte vi bör räkna med att få se ett sådant här projekt nå sin slutfas. Mycket vatten kommer att rinna under världens broar fram till dess. Jag kan förstås inte heller överblicka vilka andra projekt som kommer att ta upp min tid fram till dess. Men det är en förhoppning att kunna ge en inspiration till 2010-talets människor hur vi tillsammans kan bygga ett samhälle där rätt och rättfärdighet får råda. Vissa kommer säkert att bli arga. Men jag hoppas att ännu fler ska kunna bli glada.
Lämna ett svar