Då, mina damer och herrar, är saken kanske inte längre fullt så hemlighetsfull. Ni får ursäkta mig om jag varit kryptisk i överkant, men ämnets natur har den här gången liksom lämpat sig ganska väl för att delge information på det något mysteriösa sätt som jag använt.
Min nya bok som släpps den 25 november går under titeln Sherlock – Fallet med den tomma graven.
Ur förordet kan läsas: “Sedan unga år har jag närt en stark fascination för två mycket olika personer – en verklig och en fiktiv: den kringvandrande judiske läraren och mirakelgöraren Jesus från Nasaret, och den iskallt beräknande detektiven Sherlock Holmes. Jag har läst och beundrat de berättelser som finns nedskrivna om deras gärningar. Båda har de haft en förmåga att sträcka sig igenom olika tider och kulturer, och väcker idag på 2010-talet kanske mer intresse än någonsin över världen.
I det äventyr du strax ska få läsa har jag placerat de välkända huvudpersonerna Sherlock Holmes och hans lägenhetskamrat och medarbetare John H. Watson i modern tid, men har samtidigt lagt mig vinn om att försöka bevara personligheten och stämningen i Conan Doyles originalberättelser. Detta samtidigt som jag har försökt föreställa mig hur en person som Sherlock Holmes skulle agera om han en dag hade velat ta sig an de märkliga omständigheter som utspelade sig den där påskhelgen i Jerusalem för nära 2000 år sedan, och som har fått en så genomgripande betydelse för världens fortsatta historia sedan dess – fallet med den tomma graven.”
Ingen av mina tidigare böcker har skrivits med en sådan schvung som denna. På ett halvår var det lilla fröet till idé uppväxt till ax och förädlat till limpa. Det har varit fantastiskt roligt att på tangentbordet hamra fram berättelsen om våra vänner på Baker Street och deras ivriga jakt efter hårda fakta i sökandet efter ett verkligt hållbart svar på vad som faktiskt skedde efter korsfästelsen.
Självfallet är jag också oerhört spänd på att se hur det här ska landa. Att skriva skönlitterärt är svårt. Men jag har haft manus ute på översyn hos duktiga och petiga läsare, och reaktionerna har varit mycket uppmuntrande. Så det är med stor förväntan jag ser fram emot att via Sherlock Holmes och Dr Watson försöka förmedla en brutalt öppen genomlysning av detta märkliga och för alla inblandade så omtumlande fall och dess upplösning. Alla kort ska upp på bordet, sanningen måste fram.
Jag har tänkt dela lite förhandsinfo inför boksläppet, först en liten guide till hur jag funderade i mina möjligen något dunkla ledtrådar! Frasen “Mr Ewert is a liar” vore förstås inte roligt att höra från en engelsk recensent. Den som googlar på citatet kommer dock att upptäcka att det redan är yttrat en gång – av ingen mindre än Sherlock Holmes himself! I den nya BBC-serie som har väckt en ny generation Sherlock-fans träffar vår detektiv i ett avsnitt på en mycket lurig biluthyrare med det sympatiska efternamnet Ewert, men ganska snabbt avslöjas dock Mr Ewert som en lögnhals.
Det var kanske inte så knepigt egentligen, när man väl fick reda på hur saken låg till, som Dr Watson brukar säga!
David Lagerkrantz, som nästan på ingen tid alls sålde miljontals böcker tog sig friheten att skriva en ny skönlitterär bok som fristående fortsättning på en världskänd bokserie, där originalförfattaren är avliden. Nu har ju Lagerkrantz fått den tacksamma positionen av bokförlaget att han har fått uppdraget att skriva Uppföljaren med stort U. I mitt fall finns det förstås flera olika uppföljande berättelser om Sherlock Holmes, men – kanske till någons överraskning – ingen tycks hittills ha skrivit historien om hur vår detektiv ger sig på det märkliga historiska fallet med den tomma graven. Därmed var fältet öppet att försöka fundera fram hur en sådan utredning skulle kunna tänkas framskrida.
Vad gäller hattinköpet från England så är det naturligtvis en klassisk deerstalker-mössa som man bör ha i sin ägo om man ska ge sig in i Holmes-branschen på allvar. Och som kompletterande attribut gäller självfallet förstoringsglas, fiol och pipa. Pipan har jag dock (för övrigt i likhet med BBC-serien) valt att skippa…
Det tidsmässiga omfånget från korset i pannan tills första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen förkunnar att tiden för problemlösandet löper från askonsdag till påskdag. Om Sherlock inte lyckas lösa fallet inom utsatt tidsram lovar han att släppa det för gott. Hur det går? Ja, det återstår att se.
To be continued.
Lämna ett svar