Jönköpings före detta starke man och numera riksdagsledamoten Peter Persson (lokalt känd som en av Sveriges allra hårdaste fiender till friskolor – av alla slag) har inlett höstens politiksäsong med att trampa i både det vetenskapliga, filosofiska religiösa och pedagogiska klaveret på en och samma gång. I en fråga till utbildningsminister Jan Björklund undrar Persson hur han avser att “krympa ‘Gudsundervisningen’ i skolan till förmån för ‘Higgsundervisning'” eftersom Persson såsom ledare för världens samlade forskarkår (okej, jag ironiserar lite, men det är ytterst svårt att låta bli i det här fallet) slagit fast att vetenskapen nu nått slutsatsen att Gud inte existerar.
Jag vet ärligt talat inte i vilken ände jag ska börja, eller om det är någon poäng i att ta upp ett sådant här infantilt politiskt utspel över huvud taget. Peter Perssons fråga är tyvärr på en så naiv, obildad nivå att man blir generad som medborgare. Men visst, han har använt sin rätt som ledamot av Sveriges rikstag att ställa en interpellation till ansvarigt statsråd. Det är en viktig funktion i en fungerande demokrati, och ska användas med förstånd och urskillning, inte för att släppa ut egna aversioner mot ditt eller datt. En fråga till ansvarig minister bör också förväntas hålla en viss nivå som motsvarar den dignitet som funktionen har.
Persson inleder dock sin fråga, för att citera honom själv: “Genom den så kallade Higgspartikeln har ännu ett avgörande steg tagits mot ett vetenskapligt bevis på att Gud inte existerar och har skapat universum. Likaså får det väl ändå anses vetenskapligt bevisat att människan inte har någon osynlig ”själ” och att det inte finns något liv efter detta.” Kanske, kanske skulle denna inledning räcka till det lägsta godkända betyget E i Naturkunskap, Religion eller Filosofi i den svenska gymnasieskolan om de anmärkningsvärda slutsatserna underbyggs med åtminstone något slags argument. Så sker nu inte i Peter Perssons fråga. Vilket gör den vetenskapsfilosofiska ansatsen mer än en aning genant.
Soialdemokraten Perssons fråga håller helt enkelt en så naiv nivå att även andra som kanske delar hans ateistiska grundsyn knappast kan se hans agerande som annat än pinsamt. (Vilket även indikeras av kommentarerna på Humanistbloggen) Han generar sig själv som riksdagsledamot och det stänker därmed också på den socialdemokratiska partigruppen. Hur arbetar deras ledamöter och politiska sekreterare? Finns det krav på en viss saklig nivå i ledamöternas agerande eller är var och en fri att använda sitt riksdagsmandat till personliga utfall av typen arg-men-något-ogenomtänkt-insändare-i-lokalpressen?
Min professionella bedömning av resonemanget skulle landa i att Peter Persson knappast ens skulle nå det lägsta godkända betyget om han vore en svensk gymnasieelev. Den rent naturvetenskapliga sågningen lämnar jag till ämnesexperter. Jag anar att den inte kommer att låta vänta på sig.
Lämna ett svar