Hemma igen efter att för första gången ha tagit del av Kristina från Duvemåla, som gick som konsertversion i Jönköping ikväll. Jag hade sett mycket fram emot att få ta del av den här föreställningen, och jag blev heller inte besviken. Berättelsen om Karl-Oskar och Kristina har levt väldigt nära mig de sista åren, lyssnade igenom bokserien som ljudbok under tiden jag skrev Guldet blev till sand. Det kändes fint, om än lite märkligt att få ta del av den i det sammanhang titeln är hämtad från.
Det andra av musikalens riktigt stora nummer är förstås Du måste finnas som jag använt i anslutning till Vem tänder stjärnorna? Det är en väldig starkt sång (som Sanna Nielsen i huvudrollen verkligen framförde med den äran ikväll) som kan borra sig in i det hårdaste av hjärtan och vittna både om det karga budskapet i en gudlös världsbild, men samtidigt den positiva trotsighet som Kristina ger uttryck för både i sången och fram till slutet.
Samtidigt är jag ödmjukt imponerad över med vilken respekt och värme som både Moberg och – insåg jag fullt ut nu ikväll – Björn Ulvaeus skildrar den kristna tro som var den självklara grunden och livsnerven för såväl Kristina som många andra av amerikafararna. Jag passar på att bjuda på ett kort utdrag ur Guldet blev till sand som anknyter till Kristinas upplevelse av vad som verkligen var av värde för henne i den nya värld där så mycket av det som lockade och glittrade istället rann ut mellan fingarna.
“I Mobergs Utvandrarserie får vi möta Kristina som upplever stor hemlängtan efter det gamla hemmet i Sverige. Men inget vållar henne så stor saknad som att det dröjt flera år sedan hon senast fått bekänna sin synd, få höra förlåtelsens ord och motta brödet och vinet som bekräftar Guds nåd och försoning. Och absolut inget ger henne en sådan innerlig tillfredsställelse som när hon efter den långa väntan får böja knä vid sitt eget matsalsbord och tillsammans med de övriga utvandrade svenskarna ta emot nattvarden:
Efteråt låg hon avslappnad och domnad. I hennes ansikte torkade nu tårarna av sig själva. Nu borttorkade Frälsaren dem alla från hennes kinder. Hennes bröst var lika fullt och spänt, hennes andredräkt lika het. Men nu var det blott av glädje som hjärtat överflödade. Kristina hade varit gäst i sitt eget hus, och efteråt kände hon sig lättare till sinnet och mer tillfreds än hon gjort någon gång sedan hon kom till Nordamerika.”
Lämna ett svar