Jag tycker ärliga frågor är väldigt intressanta. Hela pedagogiken bakom Vem tänder stjärnorna? bygger på att ta människors existentiella frågor på största allvar, och försöka presentera hållbara svar. Samma sak gäller mitt och förlagets val att ge ut mina böcker på labeln Areopagos, där målet är att försöka göra som Paulus: bege sig ut på torget, lyssna till människors frågor och försöka ge trovärdiga svar.
Samtidigt hade vi igår en riktigt givande kväll i vår församling, där jag hade förmånen att möta den lokala Alphagruppen och även en representant för Alpha Sverige för att hålla en introduktionsföreläsning i vad som vi siktar på skulle kunna bli ett slags resursbank för att kunna besvara olika frågor som ofta kommer upp bland dem som går Alphakursen (världens största och i Västerlandet mest framgångsrika introduktion till kristen tro, med över 22 miljoner kursdeltagare). Och där intog jag en på visst sätt annan ståndpunkt vad gäller frågor och svar.
En sak som jag ville understryka som introduktion var principen att vi alla lever i en samtidskultur som formar oss, oavsett vi vill det eller inte. Och den kulturen formar också vår förståelse av tillvaron. När människor ställer frågor finns det därför nästan alltid ett antal dolda förutsättningar bakom dessa frågor. Därför kan man allra först behöva hantera dessa dolda förutsättningar och därefter lägga en grund till det svar man tänker ge, innan man sedan levererar själva svaret.
Som exempel lyfte jag fram den som borde vara vår förebild på alla livets områden: Jesus. Det underliga med Jesus är dock att när människor kommer fram till honom med ärliga – eller medvetet luriga – frågor så är det ett pedagogiskt drag som Jesus gång på gång väljer att använda: Han svarar nästan aldrig på folks frågor!
Detta kan kanske vid första anblick tyckas väldigt ohövligt. Men eftersom Jesus inser vad som egentligen ligger bakom människors frågor vet han också vad som är deras verkliga behov eller syfte. Därför väljer han att istället gå bakom själva frågan och på så sätt hjälpa den frågande att se hela bilden, för att därefter kunna möta den frågandes verkliga behov.
Jag tror att det är en väldigt värdefull tanke även för oss att anamma. Vi lever i en kultur som på många sätt har fjärmat sig mycket från en biblisk förståelse av verkligheten. Men samtidigt är jag övertygad om att det finns en inneboende längtan efter den värdighet, den moraliska grund, den relation och det syfte som människan är skapad att leva i. Därför kan vi ibland behöva hjälpa människor att tänka om lite grann, tänka sig att det kan finnas en annan utgångspunkt, innan vi försöker besvara själva frågan. Det tror jag kan vara en framkomlig väg för att möta människors hjärna och hjärta. Jag tror därtill att det är ett sätt att visa människor Guds vishet och kärlek.
Lämna ett svar