Fallet med Ellinor Grimmark, barnmorskan som gjorde den utifrån sett mycket normala bedömningen att hon ville arbeta som barnmorska och förlösa barn, men inte döda ofödda, är nu efter sommaren på väg in i juridisk prövning. Hon är nämligen unik såtillvida att hon faktiskt också stod för denna övertygelse när det började bränna till, när valet började kosta i tid, pengar, karriär och möda. Det här fallet är den första egentliga prövningen av hur svensk praxis stämmer överens med juridiskt relevanta rättskällor. (Spoiler: det gör den inte.) Det rättsliga utslaget – även om det skulle dröja till sista instans – kommer därför att få stor betydelse för hur hela frågan om samvetsfrihet, framförallt med tonvikt på abortfrågan i Sverige.
Nya numret av den mycket läsvärda tidskriften Theofilos har en större fördjupning i ämnet samvetsfrihet, som publicerar det intrenationella Samvetsfördraget i sin helhet. Duglige idéhistorikern Per Landgren går igenom själva begreppen samvete och samvetsfrihet, och jag själv gör en fördjupning i de argument och det rättsläga som omgärdar det aktuella “barnmorskefallet”. Kanske kan artikeln bidra till en större förståelse av vad frågan de facto handlar om, istället för de sidospår som samvetsfrihetens fiender försöker föra in debatten på.
Deen juridiska förhandlingen blir en mycket intressant process att följa, främst för Ellinor Grimmark, men i långa loppet för ett helt yrkeskollektiv och – inte minst – för de ofödda människor som inte anses ha något etiskt värde att försvara. Ta gärna del av artikeln som återfinns på Claphaminstitutets hemsida.
Lämna ett svar