I ledaren i dagens Världen Idag gör jag inte samma storpolitiska eller historiska utblick som jag brukar. Istället fäster jag uppmärksamheten på den nyss inledda fastetiden och hur underligt vårt svenska 2000-talssamhälle egentligen är inrett. Materiellt välstånd är vi bra på i vårt land, men ro för själen är vi tämligen usla på.
Vi människor mår väl av att ta ett avbrott för eftertanke och vila då och då. Ibland blir vi på olika sätt tvingade att ta en paus. Jag fick själv på ett något obehagligt sätt uppleva det senare nu i helgen, då jag var på Kristdemokraternas kommundagar i Örebro. Jag blev vald till ordförande i vår lokalavdelning i Nässjö kommun på årsmötet tidigare i veckan, och vi var ett glatt gäng som åkte norrut på lördagsmorgonen för inspirerande tal och nätverkande. Själv började jag dock känna mig alltmer vissen framåt lördagsaftonen, och brast till slut ut i ett utbrott av magsjuka. Det är nog aldrig magsjuka är roligt, men speciellt inte när man är på bortaplan. Så istället för festkväll blev det avskildhet på hotellrummet och sängläge. Dock fick jag möjlighet att titta på två tevegudstjänster på söndagförmiddagen, vilket var välgörande till ande och själ. Idag har det kommmit åtminstone lite mera liv även i kroppen.
Ett annat – något behagligare – sätt att få lite vila och ro sig ålagt är att använda lagen som hjälpmedel, och det är här jag i dagens ledare jämför med det norska exemplet, som uttrycker en så markant annorlunda mentalitet än den utslätade svenska, där alla dagar ska vara lika, och allt måste vara tillgängligt jämnt. I Norge pågår just nu in aktiv diskussion kring söndagsöppet, som egentligen ingen vill ha, men som regeringen nu föreslagit ska tillåtas. Jag fortsätter dock med ett ytterligare exempel:
“Inte nog med detta: Norge har dessutom en lag om helgdagsfrid. Det är ingen otidsenlig kvarleva från forntiden; lagen antogs 1995, och polisen gjorde så sent som i pingsthelgen ifjol en större markering i form av utryckningar till skydd för helgdagsfriden. Lagen innebär att på söndagar och helgdagar ska det vara lugn och ro i landet. Man får inte köra gräsklippare, såga eller göra annat “otillbörligt oljud” som det heter i lagen. Allra skarpast reglerad är friden i närheten av kyrkor under gudstjänsttid, för att inte störa känslan av helighet.
För en vanlig svensk uppfattas nog de här lagarna närmast som ett skämt. Har vi inte rätt att själva råda över vår lediga tid kanske? Det norska exemplet påminner oss dock om något viktigt: Min önskan att göra vad jag vill kan också inkräkta på andra människors rätt vill vila och frid.”
Hela texten som vanligt i papperstidningen, eller på Världen Idags hemsida. Det är inte alldeles säkert att vår besinningslösa svenska individualism är riktigt välgörande för oss. Som sagt: ibland blir vi tvingade till avbrott då och då. Vår stora utmaning blir att ta en paus även när vi inte av kulturen, lagen eller kroppen själv tvingas till det. Då mår vi bättre som människor. Jag önskar alla läsare en fortsatt god och välsignad fastetid!
Lämna ett svar