Natten efter valet var en underlig natt. Efter att ha gjort klart alla åtaganden låg jag ändå och grubblade och grubblade över fortsättningen. Jag tror inte det blev mer än en timmes sömn under natten. Och jag var förstås inte ensam om grubblerier. Sverige står inför ett mycket klurigt läge vad gäller hur landet ska kunna regeras.
Efter att ha pustat ut under måndagen kunde jag igår tisdag ta mig an ett antal skrivuppgifter. Så igår var jag dels runt på högstadieskolor och gjorde intervjuer om gymnasieval. (Måste medge att det kändes lite udda att köra runt i bil och fråga folk efter vägen till högstadieskolor. Men när jag förklarade såg folk något mindre förfärade ut.) Och därutöver skrev jag ytterligare analyser av valresultatet. Mer om detta troligen imorgon.
Men jag kan bjuda på den text jag skrev på själva valnatten för Världen Idag om hur valresultatet skulle kunna påverka situationen för kyrkor och samfund. Läs gärna och tyck till. Och om någon tycker att texten verkar rörig, hav nåd då den skrevs färdigt klockan två på natten…
Per Ewert: Risk för svagare stöd för kristna värderingar
Det kommer att ta en stund innan resultatet och konsekvenserna från det gångna riksdagsvalet hinner sjunka in hos både befolkning och partier. När det gäller situationen för församlingar och samfund finns det dock några områden där det redan på valnatten går att dra vissa förutsägelser av valresultatet.
Socialdemokraterna har av tradition stått för ett mer sekulärt tänkande än den samlade Alliansen. De har visserligen genom åren haft Broderskapsrörelsen för kristna socialdemokrater. Sedan förra valet har dessa dock nischat om sig till “en rörelse för socialdemokrater av olika religiös tro”. Efter detta har de också i praktiken oftare företrätt muslimska intressen, snarare än kristna. Detta gör att det socialdemokratiska stödet för kristna värden och intressen under kommande mandatperiod riskerar att vara ännu svagare än tidigare.
En reform som Socialdemokraterna redan på förhand förutskickat att de vill slopa är gåvoavdraget som betytt mycket för kristna och andra hjälporganisationer. Insamlade medel från allmänheten steg förra året sammanlagt med 600 miljoner kronor till 5,8 miljarder. Hur givmildheten och intäkterna till dessa hjälporganisationer kommer att påverkas framstår nu som osäkert.
På skolområdet har de socialistiska partierna varit tydliga motståndare mot friskolor överlag. De senaste åren har dessa partiers motstånd främst riktats mot ekonomiska vinster, men det är tänkbart att motståndet nu också kommer att vändas starkare mot konfessionella skolor. Ett visst hopp för dessa skolor ligger i att MP generellt varit mer positiva till friskolor än S och V
På samlevnadsområdet kan försvararna av traditionella normer i samlevnadsfrågor glädja sig åt att FI inte tog sig in i riksdagen. Världen Idag har dock tidigare visat att många riksdagskandidater från det rödgröna blocket anammar flera av FI:s paradfrågor, exempelvis att barn ska kunna ha fler än två juridiska föräldrar.
En fråga som just nu hänger i luften gäller skolavslutningar i kyrkan, där Alliansen nyligen lade fram ett lagförslag som skulle tillåta sådana utan pekpinnar från Skolverket. Lagen har dock inte hunnit klubbas, och detta är därför ett av de ämnen där det är ovisst om en kommande regering kommer att kasta förslaget i papperskorgen eller inte.
Under alliansregeringen har kontakterna mellan samfund och regering förstärkts, framförallt under de senaste fyra åren då Stefan Attefall varit samfundsminister. Han har tydligt betonat församlingars och samfunds viktiga roll i samhället, och alliansen har också på flera sätt förbättrat förutsättningarna för dessa. Det statliga ansvaret till samfunden har under de senaste fyra åren ökat med 60%, efter att ha legat stilla i tio år. Alliansen hade därutöver aviserat att under nästa år höja detta stöd ytterligare. Det finns anledning att befara att en S-ledd regering kommer att ha en mer distanserad inställning till kristna församlingar och samfund.
Årets valrörelse har varit mycket nationellt inriktad. Men om vi tittar ut internationellt måste en kommande regering också avgöra hur man ska förhålla sig till ISIS och deras fruktansvärda förföljelse av kristna och andra religiösa grupper. Här har även alliansregeringen visat viss tveksamhet, trots en plikttrogen målsättning i sin utrikesdeklaration att stärka religionsfriheten i världen.
Vad gäller inställningen till Israel, Mellanösterns enda egentliga demokrati, har Sveriges hållning traditionellt berott på enskilda politikers inställning. Carl Bildt har haft en tydligt distanserad hållning till Israel, medan Göran Persson var mer vänskaplig, en hållning som också Stefan Löfven gett ett försiktigt uttryck för.
Sammantaget har kristenheten alltså att förhålla sig till en statsapparat som kanske kommer att vara mer avog till kristen verksamhet än tidigare. Och för Stefan Löfven gäller att försöka sätta samman ett samarbete som kan regera landet. Det senare kan eventuellt bli mer utmanande än det förra.
Lämna ett svar