För tredje gången på en vecka sitter jag just nu på ett tåg på väg norrut på södra stambanan. Mycket resande just nu. Idag ska jag ha några möten i Stockholm och dessutom försöka mig på konststycket att i vårvintermilö göra en sommardoftande intervju med en känd sångare till en publikation jag håller på med inför sommaren. Tur för mig att jag har en fotograf med som får ha huvudansvaret för att försöka förvandla marskyla till sommarvärme…
Jag fick förresten ett uppmuntrande vittnesbörd på möteshelgen jag hade på i lördags-söndags. En mamma berättade att ett av hennes barn känt sig styrkt i sin tro efter att jag varit med och undervisat på en enklare tonårssamling förra året och att han därefter tog steget att låta döpa sig. Det var förstås uppmuntrande att höra för mig personligen, men det är också en uppmuntran till oss alla att det vi delar i stora eller små sammanhang också har betydelse för människor. Det vi säger kan riva ner och skada, men det kan också inspirera och bygga upp. En påminnelse till oss alla.
Lämna ett svar