De senaste dagarna har familjen Ewert installerat två nya nyanlända minderåriga i vårt hem – i form av två kattungar som har blivit en stor glädje för hela familjen, efter att vi i somras fick hålla begravning längst bak i trädgården för båda våra äldre katter. Det är två bröder som är så väldigt vänskapliga mot både varandra och mot omgivningen, jag hoppas de ska kunna vara en fin del i vårt hem under lång tid framöver.
Om vi istället nämner något om den mänskliga invandringsfrågan är den tveklöst en av de hetaste potatisar man kan försöka hantera just nu. Det tycks som att diskussionen alltmer polariseras, istället för att se att ämnet faktiskt är komplext och att det här myntet har två sidor. Den starka polariseringen på sociala medier är bekymmersam, eftersom den gör att båda sidor i sin iver att lyfta fram ett viktigt perspektiv riskerar att blunda för det faktum att myntet faktiskt har två sidor. Det ger aldrig gott resultat när ansvariga politiker och opinionsröster väljer att blunda för en situation som människor upplever som angelägen.
Vi behöver fortsätta att visa Kristi kärlek till behövande även om situationen är svår, eller kanske rättare: framför allt när situationen är svår. Samtidigt har vi inte rätt att blunda för den stora utmaning som flyktingsituationen innebär för vår kontinent och vårt land, där till och med statsministern nu säger att “det nuvarande läget är ohållbart.”. I min ledartext från i fredags försökte jag hitta ett sätt att förmedla den balans som inte innebär att vi fegar ur och inte tar ställning, utan att vi ser att det finns två diken, och därför efter bästa förmåga försöker gå rakt fram på vägen. Jag avslutar:
“Nu är det tid att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt – inte tvärtom.” Hela texten finns i Världen Idags papperstidning, samt på nätet.
Lämna ett svar