Kanske läste du min ledartext i måndagens Världen Idag om världens tidigare våldsammaste stad, mexikanska Ciudad Juárez, på gränsen till USA. Jag använde den som exempel på en stad som hanterat en långt mycket svårare situation än den bilbränningsraid som pågått under sommaren i Sverige: “Bilbränder och upplopp är allvarliga brott, men också symptom på en mer djupliggande kris, dock i huvudsak ingen ekonomisk sådan. Det finns betydligt fattigare och mer utsatta människor som aldrig skulle komma på tanken att krossa en bilruta, hälla in bensin och tända på. Krisen är värderingsmässig, och kan bara lösas med en moralisk respons.”
Ett område som jag inte fick utrymme att utveckla i text eller bild i artikeln är den kulturella död som ondskans grepp medför, och den blomstring som kommer när rättfärdighet får råda. Men två bilder från National Geographics reportage uttrycker det ganska väl. Den första är från den allra våldsammaste tiden 2010, där varje hem var ett fort och inget annat, och den andra bilden är från de senaste åren, när medborgarna åter har börjat våga sätta lysa upp och färglägga sin tillvaro och sina hus. Moral är inget färglöst, det är tvärtom en helt grundläggande grund för att våga och kunna sätta färg på livet.
I övrigt i det alldeles vardagliga Forserum känns det uppmuntrande att ha fått hem en ny sändning “Vem tänder stjärnorna?”. Förlaget har nu beställt ytterliger en nytryckning, jag tror det är femte tryckningen. Det är förstås en stor glädje att projektet har fallit så väl ut, inte minst eftersom början blev så knölig där mitt ursprungliga utgivare hastigt och mindre lustigt gick i konkurs två veckor efter releasen. Men när livet har tagit tillräckligt många underliga svängar lär man sig på något vis leva med osäkerhet, och boken har ju fått ett gott mottagande bland olika grupper och enskilda läsare, och då blir det en ännu mer uppmuntrande känsla över det när vägen har slingrat sig i olika riktningar under resans lopp.
Lämna ett svar