Jag befinner mig mitt inne i höstens mest späckade reseprogram, därav de sparsamma uppdateringarna här. Den här helgen är jag i Sollentuna och undervisar om trons försvar. Mycket uppskattande respons från åhörare och goda samtal under frågestunder efter föredrag.
Det som slog mig efter gårdagkvällen när jag talade om Uppståndelsen på ett ungdomsmöte var hur fascinerande det ändå är, det faktum att människor vänder sig bort från tron, även i de fall där den visar sig vara byggd på en så solid grund. Inte så att ungdomarna ifrågasatte Jesu uppståndelse, utan mer att vi samtalade just om detta fenomen med människors reaktion kring den. Men samtidigt kan vi påminna oss att Jesus faktiskt vandrade runt i Israel i tre år, gjorde gott, visade kärlek till samhällets utstötta, helade de sjuka och var ett vandrande bevis på Guds omsorg mot människor. Och människorna svarade med… att döda honom.
Det finns något i både Sonens och Faderns väsen som i sin helighet och fullkomlighet provocerar oss självtillräckliga och egenrättfärdiga människor. Såpass mycket att vi ibland tar till vilka medel som helst för att bli av med den outtalade anklagelse vi kan uppleva när vi ställs inför Guds rättfärdighet. Kanske var det det som gjorde att människorna i Jerusalem tog till ryggmärgsreflexen och inte förmådde artikulera någon bättre analys av sig själva och sin tillvaro än att skrika “Bort med honom!”. Och så fördes Guds son bort till avrättningsplatsen.
Men tack och lov, den andra sidan av myntet med Guds fullkomliga rättfärdighet som kan skrämma oss är också att den kan dra oss till sig, och mana oss att ta all vår egen ofullkomlighet och orättfärdighet fram till korset och där få lämna av vår skuld och låta oss uppfyllas av hans rättfärdighet. Det är som en magnet. Allt avgörs av vilken pol vi vänder mot Jesus. Om vi vill vara oss själva nog och visa på vår egen förträfflighet, då försöker vi vända samma pol åt Gud som han håller fram mot oss, och då stöter vi bort oss själva. Men om vi kommer med vår egen svaghet och smutsighet så vänder vi fram den andra polen, minussidan, och då dras vi istället till hans starka pluspol som vill upprätta och älska oss. Allt beror på vilken sida vi väljer att hålla fram.
Lämna ett svar