Dessa dagar är det sannerligen inte brist på stora kristna samlingar i vårt land. Jag har varit så upptecknad på annat de här veckorna att jag avstod Awakening-konferensen i Friends Arena. Men visst var det fantastiskt imponerande att en så stor satsning kunde gå i lås och att tiotusentals människor kunde samlas i en av världens mest sekulariserade städer och lyfta fram Jesus Kristus i vår tid.
Idag och imorgon kommer så den stora samlingen till minne av reformationen. Och säga vad man vill om påve Franciskus, men man måste medge att han och hans stab är oerhört dugliga strateger. Att lyckas samordna ett möte med reformationen i fokus, där påven blir den som får hela strålkastarljuset, det är inte illa planerat. Nu menar jag i likhet med övriga protestanter att den katolska kyrkan har gjort allvarliga teologiska avsteg från den apostoliska tro som förmedlas i Nya Testamentet, och att reformationen var och är nödvändig. Men det hindrar inte att jag och många andra protestantiska kristna finner stor gemenskap med katoliker om det vi har gemensamt, tron på den uppståndne Jesus som världens Frälsare och Herre. Och det är förstås inte alls någon svag grund att stå på, även om vi har olika uppfattning i teologiska spörsmål.
Samtidigt har vi den lite märkliga situationen där det idag är den lutherska Svenska kyrkan som har gjort andra och i flera stycken minst lika radikala avsteg från en klassisk kristen tro, och som har resulterat att de som ofta uttrycker sig mest uppskattande om Luther idag är – katoliker!
Idag tar jag i min ledartext upp vikten av en reformation även i vår tid, en reformation som är alldeles nödvändig för en överlevande och segrande kyrka. Den tar sig andra vägar än på 1500-talet, men varje tid behöver ha sina Luthergestalter som kliver fram och blottar samtidens felsteg och kallar till att re-formera det som blivit nerrivet.
“Med sina 95 teser var Martin Luther redo att offra allt för att kalla sin kyrka tillbaka till källorna, tillbaka till Skriften, tillbaka till nåden, tillbaka till Kristus själv, och bort från de inslag som kyrkan anammat utan stöd i Skriften. Hans reformation var nödvändig, men för evangeliskt kristna är den lutherska Svenska kyrkan inte längre någon självskriven banerförare. Stridslinjerna går i dag tvärs igenom samfunden, snarare än mellan dem. Sekulära tankeströmningar trycker på för att influera samtliga kristna samfund. Katoliker, lutheraner, pingstvänner och adventister – alla står vi under samma sekulära press som vill förminska kyrkan till enbart en inomvärldslig trivselkommitté.”
Under tiden påven besöker Sverige ska jag själv åka över till Norge i samband med mitt forskningsarbete och lägga fram en artikel om en tänkbar modell för att förklara Sveriges radikalt höga grad av sekularisering. För att förstå hur vi bör agera och gå framåt med en förändringsprocess behöver vi först förstå var vi är och hur vi har kommit hit. Reformation pågår!
Lämna ett svar