Det är mycket resande nu. I början av veckan var jag och hustrun inbjudna att tala om samlevnadsundervisning på studiedag i Uppsala. Det är ett lite annorlunda ämne för mig, men ändå förhållandevis inarbetat, utifrån att vi varit med att ta fram läromedlet Nära Varandra. Därefter åkte jag direkt västerut till Stavanger, där jag är inskriven på VID Vitenskapelig Högskole för mitt doktorandprojekt om den svenska sekulariseringsprocessen, och därifrån söderut där vi ska träffas med familjen i Skåne i helgen.
Idag har vi haft seminarium om vetenskapsfilosofi, där vi som så ofta är brukligt, landade en stund hos Karl Popper. Under den diskussionen kom jag att tänka på det resonemang som Paulus för kring Jesu uppståndelse i 1 Korinthierbrevet 15. Här argumenterar Paulus väldigt modigt och prövar verkligen den trosmässiga isen, när han helt enligt Poppers förslag säger helt öppet att “om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös.” Den kristna tron är inte och ska inte betraktas som vetenskap, men det är mycket fascinerande att budskapet om Uppståndelsen uppfyller det viktigaste krav som Popper ställer upp för sund vetenskap.
Paulus nöjer sig heller inte med den reservationen. När han ändå är igång lägger han till följande räcka av reservationer: “Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade.”
Och slutligen då tar Paulus till följande slutkläm: “Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor.” Ord och inga visor, sannerligen! Samtidigt är detta en av de främsta styrkorna i det kristna budskapet – att det utspelar sig i historien, på en fysisk plats på en historisk dag, inför många verkliga människor. Här finns stora skillnader gentemot exempelvis islam, där budskapet helt enkelt måste accepteras som uppenbarat och därmed sant. Möjligheten att pröva riktigheten i Koranens berättelser fanns inte och finns inte.
En viktig princip i såväl polisiärt utredningsarbete som historieforskning (där jag i Sherlockboken försöker fånga in båda desa vinklingar) är att uppgifter som kan kontrolleras mycket sällan är påhittade. Faktauppgifter som är vaga eller okontrollerbara har vi däremot anledning att ifrågasätta.
Nu är det slutligen så väl beställt i det här kapitlet i 1 Korinthierbrevet att Paulus inte rundar av med det här alldeles väldigt ledsamma budskapet. Utan med bakgrund i en tom grav, en mycket tidig muntlig tradition, med namngivna ögonvittnen som fortfarande är i livet ger han svaret på sin popperska utmaning där han sätter precis allt på sin spets. Enkelt och rättframt avslutar han resonemanget med orden: “Men nu har Kristus uppstått från de döda”
I och med det är allt förändrat.
Lämna ett svar