Det är inte så att jag har planerat att förvandla den här sidan till en samling dödsrunor. Men det föll sig passande idag att skriva några rader om Hans Rosling.
Till skillnad från föregående inläggs hedersföremål, Siewert Öholm, har jag inte personlig relation till Hans Rosling. Jag har aldrig träffat honom eller konverserat med honom. Däremot har jag haft stor nytta av hans strålande pedagogiska modeller och hans fantastiska entusiasm som föreläsare. Långt innan han fick rockstjärnestatus brukade jag använda hans föredrag och hans program Gapminder som verktyg för att förklara historien och nutiden i min undervisning. De terminer jag håller kurser i samhällskunskap på komvux brukar jag fortfarande ansluta kursen med en längre film där han förklarar världen med hjälp av statistik. (Ligger bakom inloggningsvägg, så jag kan inte länka till den.)
Det är oundvikligt att smittas av den hängivenhet och klarhet som Hans Rosling nästan alltid hade i sina presentationer. Kanske kan man själv lära sig lite grann av hans sätt att undervisa. Ja, om vi undantar hans engelska uttal. Lika lysande han var i innehåll, lika komplett usel var han i English pronunciation. Men på nåt vis gick budskapet fram precis lika bra ändå!
En formulering som Rosling ofta återkom till och som jag också ibland själv har citerat i frågestunder efter egna föredrag handlar om hur han ser på framtiden. Så här brukade Rosling formulera saken:
I am not an optimist.
Neither am I a pessimist.
I’m a very sincere possibilist.
I det credot ligger en väldigt viktig sanning. Framtiden är inte en gång för alla given, vare sig utifrån naiva framgångscenarior, inte heller enligt undergångsförutsägelser utan hopp. Jag instämmer i trosbekännelsens syn på ändens tid – att världens slut sker när Jesus återkommer och ställer allt rätt igen. Men hur länge det än dröjer med den saken, så har vi både enskilt och som mänsklighet stora och mycket viktiga beslut framför oss.
Framtiden är inte en gång för alla ödesbestämd. Om Jesus kommer imorgon, så planterar jag fortfarande ett äppelträd idag, för att tala med Luthers ord. De val vi gör idag har verklig betydelse för hur morgondagen ska bli för våra egna liv, för världen och för kommande generationer. Det är ett stort ansvar, och vi kan inte lyfta över på någon annan det ansvar som är vårt eget. Hur ska det gå för Sverige? För kyrkan? För världen? Ja, svaret på den frågan beror faktiskt till stor del på dig och mig, och hur vi agerar. Det är på ett sätt en skrämmande sanning. Men det är samtidigt en oerhört inspirerande möjlighet.
I den föreläsning jag nämnde ovan visar Hans Rosling med sedvanlig pedagogisk ackuratess hur jordens befolkning ökar i ålder och antal, med hjälp av frigolitbitar. Jag minns att Rosling där flikar in en förhoppning att han själv får vara med hyfsat många år till – “Så att jag kan få fortsätta studera årets statistik!”
Nu blev det inte så. Roslings bortgång är ytterligare en oönskad påminnelse om att ingen av oss har obegränsad tid till vårt förfogande här på jorden. Låt oss använda de dagar vi får så väl vi bara kan.
Lämna ett svar