Försöker återhämta mig efter att igår kväll ha sett Les Misérables på bio. Anade att den skulle ha viktiga beröringspunkter med den bok som nu sänts till tryck. Och ja, det hade den. För en god sammanfattning, se Jacob Rudolssons analys hos SEA.
Jag har – för ovanlighetens skull – svårt att finna ord. Jag måste säga att filmen var det mest överväldigande kulturella upplevelse jag varit med om i mitt liv. Jag var beredd på tragedi, nåd utsatthet och kärlek, men styrkan i budskapet, äktheten, musiken och närvaron var mer än jag anade. Finalen, när Guds värld bryter in med full upprättelse, tog tag i min ande, själ och kropp och kramade alltsammans hårdare, hårdare tills allt brast. När slutackordet slogs av var min fysiska varelse lika utpumpad som i slutet av ett millopp.
Det är en berättelse om hur inget i världen förvandlar som nåden. Himmelriket som stiger in i vår sargade tid med sin härlighet, sitt annorlundaskap. Nåd utöver nåd. Kärlek som överskyler en myckenhet av synder. Någon som ger en gåva till ett långt högre värde än vad mottagaren skulle kunna betala. Och insikten om detta som totalt förvandlar en vilsegången människa, och med honom – förvandlar en värld.
Filmen ger en verkligt talande insikt i psalmistens ord: ”O Gud, din nåd är bättre än liv.” Hur kan något vara större än livet självt? För svar på den frågan – ta del av Les Misérables. Ställ ditt hjärta på vid gavel för Guds nåd. Låt dig överväldigas av den. Låt den förvandla dig. Och ta nåden vidare till en värld som längtar efter upprättelse, längtar efter något mycket större. Så kan även vi låta evigheten lysa in i vår brustna värld.
Amen
Lämna ett svar