Ja, idag har jag nått den punkt då jag har gått igenom fyra decennier av inte enbart ökenvandring, och inte direkt i förhoppning om att framtiden enbart ska innebära en vistelse i ett land som flyter av mjölk och honung. Men att fylla 40 år innebär iallafall att man nått hälften av ett genomsnittligt manligt liv i Sverige. Jag känner dock inte något alls av den där ångesten som drabbar vissa som inser att tiden börjar krympa ifall man vill byta livsbana. Det finns andra saker jag brottas med eller stressas av, men jag känner att jag till stor del gör det jag längtar efter och behärskar. Sedan längtar jag väl som de flesta andra efter att utvecklas och mogna i det jag gör, och då är åldern inte en fiende utan en vän.
Och just vad siffrorna beträffar känner jag det snarare som efterlängtat att få en ålder som börjar med 4. När man nått såpass lång kan man inte utan uppbådande av en rejäl dos frimodighet – och kanske även självbedrägeri – kalla sig för ungdom längre. Jag tycker om vuxendom. Jag tycker om mognad och vishet. Och hoppas att jag kan gå in i en tid när jag kan växa in en bit ytterligare i detta.
Jag vet förstås inte vad morgondagen bär i sitt sköte. eller hur många de kommande dagarna blir. Just eftersom vår tid här på jorden är begränsad blir den också så dyrbar. Så jag är tacksam över vad Gud har gett fram tills nu och ser fram emot den framtid som väntar!
Lämna ett svar