DN:s Niklas Orrenius hade härom veckan en ganska uppmärksammad intervjuartikel med ärkebiskop Anders Wejryd. Men kanske mer intressant är journalistens egna reflektioner kring intervjun, som han skriver om idag. Det är inte de sedvanliga politiska frågorna som dröjt sig kvar i hans sinne, utan de teologiska, de som faktiskt är av större betydelse när alla de där förväntade frågorna om politik och sexualetik etc är ställda.
Orrenius noterar den antipati som han möter bara han ens funderar på att skriva om något som berör religionen: “Många hoppas att utvecklingen ska ta död på all religion.I själva verket talar forskare om religionens återkomst. Inte ens diktaturer som Kina och Sovjetunionen lyckades få bort invånarnas religiösa behov. (…)
Att be, att gå till kyrkan, moskén och synagogan ger tröst och mening i människors liv. Men hur ska vi förstå det om vi aldrig låter religionen synas? Vi blir tondöva, tafatta och okunniga inför religiösa uttryck. Det är som om vi rationaliserat bort Jesus, Allah och Gud från offentligheten. (Förutom två gånger om året, då den tröga skolavslutning-i-kyrkan-debatten återuppstår.)”
Intressanta reflektioner från en till synes alldeles vanlig sekulariserad svensk, tycker jag.
Paralllellt med detta måste jag säga att den kungliga vigseln och – i än större utsträckning – förra årets prinsessdop har fått mig att tänka mer gott om Anders Wejryd och hans förkunnelse än jag vågat tänka om Svenska Kyrkans högste ledare på rätt många år. Och ja, vi får nu veta att ärkebiskopen förklarade i intervjun att han tror att Jesus faktiskt är “född av jungfrun Maria”. Bara en sådan enkel sak är befriande efter att ha levt ett antal år med KG Hammar vid rodret. Och det var den frågan som journalisten Orrenius såhär i efterhand funderar mest på.
Tankeväckande. Tycker iallafall jag.
Lämna ett svar