Det sägs att det är när en människa sätts under stor press som ens verkliga karaktär visar sig. Inte minst av den anledningen var det väldigt intressant att följa inspelningen av Postkodmiljonärens studentspecial härom veckan. Vi hade ju två av våra elever på Kungsgymnasiet med i heta stolen, som just den här gången bytt namn och format till “heta soffan”.
Utan att avslöja utfall kunde jag känna mig stolt som klassföreståndare över att se mina elevers mogna uppträdande inför kamera och lång herr Programledare. Som kontrast kan man jämföra med det första programmet i studentserien som sändes i fredags, där lugnet brast en del hos andra tävlande inför en hägrande hög med pengar. (De starkaste osunda reaktionerna klipptes bort, men en del kvarstår.)
Men de tävlandes reaktion inför möjligheten att vinna stora pengar vittnar också om hur man ser på pengar och ägodelar. Jag har själv suttit i den heta stolen hos Rickard Sjöberg för ett antal år sedan, och min grundkänsla är ju att om man kommer till en plats med noll kronor och får gå därifrån med 10 000 utan större ansträngning bör man vara ganska tacksam. Visst kan man nästan alltid sitta och fundera på att man kanske kunde vunnit ännu mer pengar än den summa man fått med sig. Men vad nytta gör det?
Man får ha en viss grundkaraktär för att stå emot girighetens fula klor. De lämnar heller inga vackra ärr. Tacksamhet och förundran är goda dygder att leva efter. Det gäller på strålkastarbelysta heta stolar, såväl som obemärkta pinnstolar.
Men slå gärna på TV4 på fredag efter kl 19.30 och följ hur det går för våra ungdomar! Går det väl där återkommer elever och magister i samma kanal och tid dagen därefter. Kanske har man även turen att få lyssna på telefonsamtal till någon magistern närstående person. Mmmm, den som tittar får se!
Lämna ett svar