Högtidsdag

Jag sitter här och känner mig uppfylld av en smått högtidlig känsla. Har inlett dagen med att hissa den korsmärkta fanan som står som symbol över vårt land. Snart ska musikkåren passera förbi vårt hus som det brukar på sin väg till centrumplan. Men just i år går vi inte med.

Frun har redan åkt iväg till Kortebo där vi ska fira vår gemensamma 80-årsfest idag. Gamla och nya vänner som får komma tillsammans och dela vår tacksamhet över att ha fått så här lång tid tillsammans på jorden. Hur många dagar ytterligare vi får vet vi inte. Men jag vill med förnöjsamhet och förväntan ta emot de dagar vi får.

Jag kan också återkalla känslan på vår bröllopsdag, samma väder, strålande sol, en älskad som reser iväg på morgonen för att förbereda sig för våg gemensamma fest. Mycket vatten har runnit under broarna, både onda och goda strömmar. Men varje dag har format oss och gjort oss till dem vi är idag.

Och den dagen får vi också fira under Eva Spångbergs altartavla som utgör centralpunkt i fd Korteboskolan, och som nu också är vår arbetsplats. Ett kors som sträcker sig över hela jorden. Jorden har sina sprickor, precis som altartavlan fick efter några år. När man då ringde konstnären och bad henna komma och åtgärda dem avstod hon, med hänvisning till att det illustrerar just det som korset gör. Omfamnar inte bara en hel värld, utan – än viktigare – en brusten.

Därför är jag tacksam över att på Sveriges nationaldag få fira får gemensamma högtidsdag. Gud är god!