Har just återvänt till fäderneslandet efter en vecka i Tyskland med famijen. Som jag skrev senast bär jag med mig några tankar eller lärdomar i mötet med landet i söder, så nära men ändå så långt ifrån, inte minst när det gäller trons roll i samhället.
Tyskland har – som väl kanske alla andra länder – en något dubbeltydig kultur. Å ena sidan finns det överdrivna och folkhälsomässigt synbart riskabla överflöd av rökning, fett, socker och alkohol (det senare om än i betydligt mer städad konsumtionsform än i vårt land) som rimligen bör medföra en lägre medellivslängd än i Sverige(?) Å andra sidan ser man den tydliga kopplingen man vill vill göra till det kristna arvet och kulturella bas man står på. De skyltar av typen härovan som finns vid infarten till de flesta småstäder med upplysning om när stadens kyrkor firar gudstjänst är knappast något jag tror att det svenska Vägverket är på väg att sätta upp här hos oss. Men visst är det en intressant temperaturvisare av vad man betraktar som värt att besöka som besökare i staden.
Vi har visserligen liknande återkommande skyltar i vårt land också om lämpliga besöksmål. De brukar ha texten “McDonald’s.”
I den semesterby där vi bodde sista tre nätterna på resan hade de en glasskiosk som vi brukade frekventera. Där hade de en hylla med lite böcker för ströläsning, lite romaner och liknande, plus ett ex av Tysklands grundlag. Och då förstår ni var jag fastnade. Här blev det än mer tydligt hur Tyskland även i sin grundlag hänvisar till en tydligt bibliskt baserad grundsyn. Grundlagens preambel inleder till exempel med att hänvisa till att lagstiftaren har agerat medveten om sitt ansvar inför Gud och människor – en hållning som påminner om inställningen i exempelvis den amerikanska självständighetsförklaringen.
Tysklands viktigaste lagar inleds därefter med att människovärdet fastslås som den grund som alla andra lagar måste vila på, där varje människas rätt till liv också tydligt grundlagsfästs. Detta är en viktig distinktion gentemot exempelvis Sveriges grundlag som är mycket mer pragmatiskt hållen, och där kopplingen till de värden som bär upp ett demokratiskt samhälle inte är tillnärmelsevis lika tydliga.
Ett viktigt skäl till att Tyskland så tydligt hänvisar till människans värde och vårt samvete inför Gud är förstås att landet självt så grovt brutit mot båda dessa under Tredje Rikets dagar. Konsekvenserna av riktigt allvarliga brott mot individer eller – som här – mänskligheten föder samtidigt i eftertankens kranka blekhet en insikt om att det finns värden som människan inte har rätt att förbryta sig emot. Dessa värden bör också ligga till grund för varje demokratiskt samhälle. Sverige kan göra väl i att titta lite söderut från dem som har lärt den bittra läxan av sina egna fel.
Lämna ett svar