Jag råkade någon dag i efterskott se att jag är apostroferad hos kollegorna på Humanistbloggen, och får lägga några rader att ge en replik. Jag är alltid både öppen och välkomnande till ett sakligt samtal kring människans stora frågor, i ett sökande efter att med hjärta och hjärna försöka söka finna de trovärdigaste svaren. Det jag tycker är tråkigt är när vissa debattörer sänker ner nivån så lågt att det inte känns meningsfullt att försöka föra ett vuxet samtal.
Dataprogrammeraren Anders Hesselbom för ett resonemang under rubriken “Vidskepelsens arrogans”. Redan där blir en fortsatt diskussion problematisk. Att avfärda varje trosåskådning som inte överensstämmer med mig egen som “vidskeplighet” gör naturligtvis. Begreppet vidskeplighet syftar ju enligt Wikipedias definition (sitter på tåg och kan inte återge definition i ordbok just nu) på “en tankevilla om verklighetens beskaffenhet som inte baserar sig på kunskap eller förnuft”, en “sofistikerad form av skrock”. Att anklaga den som inte håller med om just min grundhållning som att man lider av en tankevilla som inte baserar sig på kunskap och förnuft gör förstås varje försök till saklig diskussion omöjlig.
Först refererar Hesselbom en kristen person som menar att vår kunskap – även en ateistisk grundhållning – kan visa sig vara felaktig. Gott så, men därefter gör Hesselbom något slags tankesprång där tron på Gud ställs som parallell till tron på drakar, men menar att världen är naturlig, snarare än övernaturlig.
Ja, varje kristen säger att världen är naturlig. VI behöver inte hänvisa till övernaturliga inslag som bäst förklaras av naturliga faktorer som slump eller nödvändighet. Men vi beskriver samtidigt universum som ett öppet system som Gud har skapat, där han har ingripit, och har alla möjligheter att ingripa idag och imorgon också.
Utifrån sitt resonemang ovan tar Hesselbom sedan plötsligt fram en referens till undertecknad, där han refererar till att jag avvisat liknande paralleller som orimliga, då ingen filosof försvarat tron på XYZ (påskharar, Gåsmor, drakar etc). Korrekt så, men detta bemöter han dock med att “den som inte tror på Gud har exakt samma förhållande till Gud som till drakar. … Gud finns, på samma sätt som drakar finns. Det saknas evidens för existensen av både gudomliga väsen och för drakar”
Och någonstans där går luften liksom ur ballongen. Drakar, enhörningar, Storsjöodjuret etc etc etc utgör inslag från folktron. De är tänkbara men oupptäckta fenomen i den naturliga världen. Gud är inte en del av den naturliga världen, utan skapare av densamma. Gud och drakar upptäcks inte, undersöks inte, berörs överhuvud taget inte med samma språk, metoder eller vetenskaplig fakultet.
Frågor om Guds existens, egenskaper och relation till skapelsen förs däremot fortlöpande av världens skarpaste hjärnor. Detta vet självfallet även Anders Hesselbom, och för den delen andra kommentatorer till bloggposten som menar att “Då är det en bättre taktik att använda tomtar och troll”
Jag för gärna populära eller akademiska samtal kring frågor om Guds existens och existentiella frågor, men jag beklagar: resonemang på den här nivån blir omogna, nedlåtande och tyvärr – tämligen generande för den som sänker sig till den nivån.
Lämna ett svar