Om det har varit lite stiltje här på bloggen i halvannan vecka, så är det för att det har varit allt annat än stiltje i övrigt. Många texter och andra uppdrag. Allt givande och inspirerande, men ganska tidskrävande. Det har kretsat en del kring död och liv sista tiden, inte minst då det i söndags var exakt 15 år sedan 11 september-dåden, och jag var dessutom inbjuden att predika i en kyrka just på temat död och liv.
Jag skrev i fredags en ledartext om de mörka, mörka planerna för världsherravälde som jihadistiska grupper lagt fram, och som fick sin första stora skjuts i och med attackerna på World Trade Center. Texten som har blivit mycket delad tar upp den remarkabla skillnaden mellan terroristerna som gav sig ut att döda så många som möjligt, och hjärtat hos dem på marken och på det fjärde planet som samlades under bönen Fader Vår innan passagerarna gjorde sitt försök att ta över planet från terroristerna. De misslyckades att rädda sig själva, men de räddade många andra, och det gjordes efter bönen “Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss”.
Döden vill kasta sin skugga över världen, det är alldeles tydligt. Men Jesu uppståndelse är det avgörande tecknet på att livet till slut kommer att stå med den stora segern. Den insikten kan få stå som överskrift över vår fortsatta väg genom livet.
Så går vi då över till pålysningar: Ikväll blir det så lite spännande teve – nya säsongen av dejtingprogrammet Tro, hopp och kärlek. Förra gången serien gick var det med ett djup och med äkta exempel på ett kristet liv och synsätt på relationer och äktenskap. För den som undrar över vilka som kan tänkas vara med i programmet den här gången kan jag meddela att undertecknad inte är en av dem.
Föga förvånande, tycker du kanske, eftersom jag är tryggt och lyckligt gift sedan 1999. Icke så, tyckte programmakarna. För några månader sedan fick jag nämligen ett av de mer överraskande mejl jag har fått i mitt liv. Så udda faktiskt att jag både sparade det och besvarade det. Så här löd det:
“Hej Per!
Tro hopp och kärlek är ett TV program där präster, diakoner och pastorer hittar kärleken. Jag kontaktar dig för att du verkar vara en härlig person som har en av våra deltagares stora intressen gemensamt, dvs mat och dryck.
Hon heter [NN] och är en glad och öppen livsnjutare.
Vill du ta chansen att dejta henne och vara med om ett äventyr?
Ser fram mot att höra från dig!”
Undertecknat en medarbetare på produktionsbolaget. Sedärja, tänker man förstås. Jag vet inte riktigt hur de letade fram min mejladress, om det var via hemsida eller sociala medier eller annan väg. Men var de än har letat torde det framgå med önskvärd tydlighet att jag redan har en fru och därför kanske inte passar alldeles perfekt för att ge mig ut på just den här typen av äventyr. Även om jag är en härlig person med intresse för mat och dryck. (Om det är en korrekt beskrivning av mig kan kanske i sig diskuteras, men det var ju trevligt att produktionsbolaget var redo att avge ett sådant omdöme, utan att först ens veta mitt civilstånd.)
Jag svarade därför med illa dold syrlighet att detta nog inte var en särskilt bra idé. Och nej, de svarade inte.
Men se gärna programmet ändå, det kan vara nog så sevärt och lockande även utan bigamisten Ewert.
Lämna ett svar