I början av veckan var jag två dagar i Bryssel för möten med några olika kristna organisationer och politiker. Bryssel är en delad stad, där den gamla stadskärnan har en väldigt trevlig atmosfär, medan de nyare EU-kvarteren med sina enorma byggnader ger en storvulen och ganska opersonlig känsla. Men i kvarteren däremellan inryms mängder av kontor för de många tusentals lobbyorganisationer som vill finnas i EU-politikernas närhet och kunna påverka i sina profilfrågor.
Bland alla dessa kontor finns också de kristna organisationerna. När jag besökte dem blev det tydligt att vissa har gott om ekonomiska medel, andra mer knapert. Men alla har de lagt sitt hjärta och sin tid till att arbeta för Guds rike och för samhällets allra mest utsatta medborgare i världens näst mest lobbyistfyllda stad (efter Washington).
Så på kort tid lyckades jag få tid att möta tre organisationer, plus vår egen alldeles fantastiskt gode parlamentariker Lars Adaktusson, som man bara blir mer och mer imponerad av som en man med både initiativkraft, urskillning, ödmjukhet och intergritet. Politiker med den kombinationen växer inte på träd, och han är värd all uppmuntran i hans uthålliga arbete.
I anslutning till samma ämne som Adaktusson arbetar med samtalade jag med en katolsk organisation som arbetar med att stödja världens mest förföljda grupp, kristna i framförallt Mellanöstern, Europeiska Evangeliska Alliansen som arbetar för samma gruppers rätt att uttrycka sin tro också här i Europa, men också för offer för trafficking, den moderna tidens slaveri. Allt detta ligger väl i linje med det som också vi i Claphaminstitutet arbetar med. Även dödhjälpfrågan är en central del av det vi gör just nu, och där var det både omskakande och uppmuntrande att besöka den internationella kristna juristorganisationen ADF International som just dagen innan hade satt igång ett informationsprojekt om de hemska följder som den belgiska dödshjälplagen har fått, där staten tar livet av människor i en alltmer obekymrad takt.
Det uppmuntrande i det mörka sammanhanget var att jag fick med mig mycket nyttigt material hem som vi kan använda också i Claphams arbete här i Sverige. Dödens hot vill lägga sig som en våt filt också över vårt land. Det är något vi måste arbeta emot. Det finns många runtom i världen som kämpar för det goda, och det är en stor uppmuntran för oss här i Sverige. Ibland blåser det emot i den kampen, men det är därför vi behöver fortsätta.
Lämna ett svar