Gubbröra är såvitt jag minns en klassisk svensk sommarrätt. I år serveras dock rätten mer bokstavligt på den internationella scenen. Det är nästan kusligt hur samtidigt åtminstone tre herrar konkurrerar om medieutrymmet, men ofta tycks drivna av samma motiv och tillvägagångssätt. Deras gemensamma slogan kan i internationell version utläsas: “Make X great again!” Men deras agerande väcker minnet av mörka skuggor från historien.
I politisk konst får man nog ändå hålla de två från vår hemisfär som skickligare. Men både Putins och Erdogans sätt att kväsa opposition och stänga ute förment farliga utländska influenser är djupt obehagliga. Det har sannerligen inte varit brist på internationellt material att skriva ledartexter om denna sommar. Igår skrev jag på Världen Idags ledarsida om Putinregimens nya lag som i princip gör all missionerande och evangeliserande verksamhet förbjuden utanför kyrkporten. Religionsfriheten i Ryssland bär därmed numera flera likheter med sovjettiden. Det är en utveckling som gått i tangentens riktning, men det är ändå beklagligt att se att en sådan inskränkande lag nu blivit verklighet.
Samtidigt följer Erdogan efter Putins mönster av att när ett läge uppstår flytta fram sina positioner så långt och så snabbt att omvärlden visserligen kan protestera, men likväl ställs inför fullbordat faktum. De utrensningar som han nu genomfört så ruskigt geschwint efter ett av historiens troligtvis sämst planerade statskuppsförsök är inte exakt likadana som Stalins på 30-talet; man får anta att den turkiske ledaren inte följer sin mustaschprydde föregångares exempel att låta arkebusera alla verkliga eller inbillade oppositionella som rensas ut. Men talet om hemliga konspirationer ledda av tidigare vapendragare i fjärran land leder förstås osökt tankarna till dåtidens trotskistjakt omstöpt i 2000-talstappning.
Och den tredje gubben i röran som i natt höll sitt tal som nyutsedd republikansk presidentkandidat, efter att dagen innan ha tagit till det ovanliga kampanjdraget att i praktiken försöka avskaffa NATO ska vi bara inte tala om. Så låt oss därför för ögonblicket undvika att tala om honom.
Låt oss istället be och arbeta så länge dagen råder Som Jesus sa: Natten kommer, då ingen kan arbeta. Må vi medan tid är göra allt vi kan för att verka för sanning och rättfärdighet. Och kanske också en smula ödmjukhet, den egenskap som nog tycks allra mest bristfällig i den internationella gubbröran av idag.
Lämna ett svar