Det har varit en del diskussion här på bloggen och på Facebook kring det här med historiska källor. Jag skriver därför ihop en egen bloggpost om ämnet, håll till godo!
En del kritiker tar i ända från tårna i sina försök att misskreditera nästan allt som direkt eller indirekt berör den kristna tron. De tycks också drivas av en ambition att i alla situationer avfärda alla källor som opålitliga, så länge de berör händelser kopplade till Jesus. Några exempel ur högen: Det mesta i Bibeln är “ovederhäftigt och ålderstiget svammel”. Eller att “dom andra tomtarna skrev inom kyrkans ramar i slutet av 100 talet, knappast historiker.. oberoende källor till apostlarna saknas HELT.. och lika så finns inga oberoende källor till Jesus existens”. Eller sammanfattningsvis, så tänker sig någon kritiker “att vi inte har NÅGRA säkra fakta om Jesu eventuella liv”.
Sådana resonemang är naturligtvis fullständigt tagna ur luften. Vi har ett bättre källäge kring Jesus från Nasaret än vad gäller de allra, allra flesta övriga historiska personer från antiken, vilket är anmärkningsvärt mot bakgrund av att Jesus inte hade några som helst politiska ambitioner, bara var aktiv i cirka tre år i en provins i Romarrikets utkant, aldrig skrev någonting själv och aldrig reste längre bort än kanske 15 mil från sin födelseplats. Även om vi skulle kasta alla evangelier överbord, ja, även om vi skulle slänga bort samtliga kristna källor om Jesus och bara använda källor från icke-kristna historieskrivare så skulle vi fortfarande veta att (och nu citerar jag ett kort utdrag ur Sherlockboken):
“- Jesus från Nasaret var en judisk lärare som omvittnades hela människor och driva ut onda andar. Flera ansåg honom vara Messias. Han blev dock förkastad av de judiska ledarna, och avrättades genom korsfästelse i Jerusalem under Pontius Pilatus vid den tid då Tiberius var kejsare i Rom. Trots hans skamliga död spreds tron på att han uppstått från de döda ut över det romerska imperiet, så att alla slags människor från stad och land, män och kvinnor, slavar och fria, tillbad honom som Gud, och att det redan år 64 fanns mängder av dem så långt bort som i världsstaden Rom.
Sherlock hummade:
– Det var tydliga besked. ”
Citatet ovan att det inte finns några oberoende källor till Jesu existens är helt enkelt dumheter, historievetenskapligt nonsens. Det finns gott om sådana. (Du som är extra nyfiken får gärna läsa in dig på hur många berättande källor det finns om Tiberius, som var kejsare i Rom när Jesus korsfästes, och jämföra det antalet med det antal utomstående källor som finns till Jesu liv. Jag anar att resultatet kommer att överraska dig!)
Om vi nu kan enas om att vi trots allt har en hel del utomstående information om Jesus, så framförs ofta i nästa steg den historievetenskapligt märkliga förutsättningen att Nya Testamentet a priori är diskvalificerat som källmaterial. Det är ett resonemang som får absurda konsekvenser. Låt mig ge ett exempel: Flera av er har kanske läst Zlatan Ibrahimovics självbiografi “Jag är Zlatan” Nu är ju den boken i realiteten inte skriven av Zlatan själv, utan av David Lagerkrantz. Bokens författare har visserligen anklagats för att lägga lite väl många citat i Zlatans mun som han egentligen inte formulerat själv, men det är ändå uppenbart att Lagerkrantz har suttit långa stunder och intervjuat biografins huvudperson, och på så sätt skaffat sig information som han kunnat nedteckna.
Låt oss nu tänka oss att alla kortare eller längre biografier om denne fotbollslegendar med tiden skulle samlas i ett större bokverk med titeln “Vi som mött Zlatan Ibrahimovic”. Det kan röra sig om tidigare lagkamrater eller familjemedlemmar som berättar om sina erfarenheter av Zlatan. Blir dessa källor därmed oanvändbara för att de återfinns inom en gemensam pärm? Naturligtvis inte. Finns det anledning att ha i bakhuvudet att dessa berättare kan påverkas av att de har en personlig relation till Zlatan och därmed kanske har anledning att skriva extra positivt (eller kanske negativt) om honom? Absolut. Men är deras vittnesmål därigenom oanvändbara som källor? Självfallet inte, ingen seriös forskare skulle hävda en sådan sak. Det är ju tvärtom så att vi vill ha så närstående källor som möjligt för att bilda oss en rättvisande uppfattning om en historisk person, oavsett om han sparkar bollar eller helar sjuka.
Om vi då försöker fundera: Vilka är de bästa källorna till Jesu liv och verksamhet? Det är självfallet de som antingen är förstahandsvittnen, eller som har intervjuat de personer som kände personen ifråga. Och som av en händelse valde man att samla just dessa källor inom en gemensam pärm som kallas Nya Testamentet. Orsaken till att dessa källor återfinns inom NT:s pärmar är ju just att de är de bästa källorna! Det är därför som seriösa nytestamentliga historiker i allra första hand arbetar just med nytestamentliga texter när de vill undersöka Jesu liv och händelserna anknutna till honom. De använder dessa texter som historiska källor, och granskar dem med samma källkritiska glasögon som vid annat källmaterial. Ja – vi behöver ha med i bakhuvudet vilket syfte som avsändarna hade med sina berättelser, och vilken tendens vi eventuellt kan spåra i texterna. Det är inget konstigt, det är ju exakt så historiker arbetar med alla andra historiska källor.
Att avsändarna har ett visst budskap gör dock självfallet inte att källorna blir oanvändbara vad gäller faktaupplysningar. Vi behöver bara veta hur vi ska förhålla oss till eventuell tendens och andra källkritiska kriterier vad gäller skildringarna av Jesu liv, och hur dessa eventuellt kan påverka deras faktabeskrivning. Men om vi skulle avfärda samtliga historiska källor med någon form av tendens skulle vi inte veta något om historien över huvud taget.
Efter en sedvanlig källkritisk gransning av materialet finns det alltså en rad historiska fakta som vi kan slå fast, både om Jesus och om andra historiska personer. Vissa händelser accepteras av i stort sett alla forskare. (Alla kan man nästan aldrig säga; det finns alltid några stollar i forskarvärldens utmarker som vill hävda att Jesus egentligen var en alien, en svamp eller andra dumheter). Det gäller exempelvis att Jesus döptes av Johannes Döparen och att han avättades under Pilatus. Vissa uppgifter accepteras av färre, medan andra händelser ifrågasätts av majoriteten av forskarna. Men vi har anmärkningsvärt gott om tidiga och tydligt oberoende källor om Jesus, jämför med andra välkända antika gestalter.
De händelser jag tar upp och bygger resonemanget kring i Sherlockboken är sådana fakta som accepteras av en överväldigande majoritet bland forskare – det vill säga både sådana som accepterar Uppståndelsen och sådana som avfärdar den. Det intressanta bland den sortens kritiker som jag citerar ovan är att de inte tycks vara intresserade av verklig historisk forskning, utan mest vill söka hitta skäl för sin egen ståndpunkt. Det är dock fascinerande hur samma personer ofta uttrycker sig mycket nedlåtande mot kristna bekännare och deras vetenskapliga nivå på andra områden, exempelvis det naturvetenskapliga, samtidigt som man själv kan uttrycka sig generande svagt på andra vetenskapsområden.
Jag själv anser att vetenskapen är ett utmärkt verktyg för att förklara och förstå den del av verkligheten som vetenskapen kan utforska. Men man kan inte välja och vraka bland vetenskapsområden och säga att i vissa fall (där man anser sig ha vetenskapligt stöd för sin hållning) är vetenskapen bra, medan i andra (där man anar att vetenskapen drar åt ett annat håll än man själv vill) så har man rätt att sätta sig över etablerad vetenskaplig insikt. Naturvetenskap och historievetenskap har olika metoder, men båda gör anspråk på att beskriva verkligheten utifrån de redskap man har att tillgå.
Historievetenskapen ger oss skäl att kunna slå fast ett antal sakupplysningar om vad vi vet hände kring de där påskdagarna i Jerusalem för nästan 2000 år sedan. Det är hur dessa fakta sedan bäst ska förklaras som är det stora mysterium som vår vän detektiven på Baker Street och även vi har uppdraget att förklara.
Med dessa ord önskar jag alla läsare en god och välsignad julhelg. Och ja, vi vet en del saker också om den första julnatten. Men eftersom källäget kring den helgen är såpass mycket tunnare än vad gäller Jesu kortfästelse och händelserna därefter är vi inte alls lika säkra på alla detaljer här. Men jag vågar ändå instämma i de ord som jag tror att änglarna verkligen sade till herdarna:
Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket:
I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren.
Lämna ett svar