Det har trillat in ett antal recensioner av Sherlockboken. Det har såvitt jag sett inte funnits en enda negativ formulering i dem, vilket förstås är en bra början. Det man som författare dock kan irritera sig lite på är när recensioner lägger 90 procent av utrymmet på att sammanfatta boken, och sedan i slutet hinna med ett “Och förresten, den var rätt bra också.” Nå, man ska inte förakta referat med en positiv knorr på slutet. Lite fylligare var det dock till författarens glädje i senaste numret av tidningen Inblick, där recensenten skriver att hon blev verkligt överraskad (positivt, såvitt jag kan se…) av boken. “En fantastisk berättelse, som både är spännande, rolig, tänkvärd och inte minst informativ.” Roligt med ett så positivt omdöme.
Sen finns det ett annat tema där en författare kan klucka av entusiasm, men som kanske ändå går många läsare förbi. Det är när man tagit sig friheten att lägga in lite underfundigheter mellan raderna, sådant som bara kännarna upptäcker. I just den här boken har jag lagt in ett antal sådana detaljer som uttalat eller indirekt anknyter till händelser, citat eller äventyr från Conan Doyles originalberättelser. Jag tror att det bör finnas åtminstone ett tiotal sådana blinkningar i boken.
Utmaningen är förstås, som i fallet med recensenten ovan, när läsaren inte alls känner till originalberättelserna och därför inte har en chans att se de här glimten i ögat-hänvisningarna. Men kanske någon av er bloggläsare har upptäckt några av dem? VI gör en liten informell tävling – skicka gärna förslag i mejl eller som kommentar, så ska vi se vem som kan lyckas bäst! (Om någon är verkligt durkdriven i sökandet efter den verkligen Sherlock hos min Sherlock så kan jag nog skrapa fram en hygglig vinst.)
Lämna ett svar