Den här måndagen har varit en sällsamt späckad dag. Den inleddes med att familjen kom in och sjöng för mig och levererade små gåvor på morgonen. Tydligen är det någon form av bemärkelsedag det här datumet. Men just det här året har jag tyvärr inte kunnat ägna så mycket uppmärksamhet åt dagen.
Den som läst Världen Idag ser att jag har en betraktelse på ledarsidan inför USA-valet utifrån primärvalet imorgon. Läget kan utan vidare sammanfattas som politiskt tumultartat. Räkna med att The Donald kommer att bra ut sig över medielandskapet imorgon natt, oavsett hur det går. (Han leder klart i New York, och kommer sannolikt att vinna stort där, men i det långa loppet ser det allt knivigare ut för honom att kunna hämta hem den där nomineringen till slut.)
USA-politiken har dock legat lite i kölvattnet efter de svenska händelserna idag. Efter Mehmet Kaplans icke alltför överraskande (men naturligtvis i praktigen framtvingade) avgång idag skrev jag på stående – eller rättare sagt sittande och samtidigt lunchätande – fot ihop en kritisk analys av hanteringen av ärendet. Jag kom tydligen ganska tidigt i debattströmmen, och Svenska Dagbladet tog in artikeln bara en dryg timme efter presskonferensen. Snabba ryck är det ibland! Min poäng var dock att både statsministern, Miljöpartiet och massmedia borde ha kunnat avstyra den här lilla krisen om de hade granskat Kaplans kort mycket tidigare. Jag skriver:
“Statsministern hänvisar nu till att den ”samlade bedömningen” gjort att Kaplan nu på egen begäran har avgått. Det hade varit mer klädsamt om statsministern hade förklarat att Kaplans uttalanden och extremistiska kopplingar är oacceptabla för ett statsråd. En väl avvägd samlad bedömning av hela situationen pekar däremot på att både fallet Mustafa och fallet Kaplan är utslag av samma fenomen: båda regeringspartierna har varit intresserade av att få in en representant för det muslimska samhället, vilket naturligtvis också är ett försök att öka sitt stöd i den väljargruppen. Men i sin entusiasm har den inte gjort det nödvändiga arbetet med att säkerställa att den inkallade galjonsfiguren också omfattar de demokratiska värderingar som bär vårt samhälle. Eller också har de haft kunskapen, men valt att strunta i den. Båda varianterna är mycket beklagliga.”
Och slutligen på kvällen efter lite tårta med familjen fick jag åka på ett möte i den egna kommunen för att tillsammans med övriga inblandade försöka hantera en annan lite krånglig situation som uppstått i lokalpolitiken. Kanske får jag anledning att berätta närmare i senare läge. Men både på det lokala och det nationella planet är det en fördel om man tillsammans lyckas hålla huvudet kallt och hjärtat varmt. Om man klarar det så klarar man det mesta.
Lämna ett svar