Olle Häggström skriver ett ganska långt svar på min replik av den 1 september. (Och jodå, det är ett utmärkt pedagogiskt medel att använda retoriska frågor i rubriker.) Häggström tycks till viss del ha missförstått det resonemang om moral som jag ville ta upp. Jag får därför ägna några rader åt att förtydliga saken. Han menar bland annat att jag påstår att det finns ett logiskt samband mellan Guds existens och det han kallar ”mänsklig moral”. Det är enligt min mening fel väg att bearbeta frågan ifrån. Det är inte alls omöjligt att vi skulle kunna slå fast ett sådant samband, men det är inte det som är mitt argument.
Det jag vill påvisa är däremot det som Olle Häggström berör i sin slutpunkt, nämligen existensen av en objektiv moral. För att ytterligare förtydliga kan vi definiera detta begrepp som ”sådana moraliska sanningar som är gällande helt oberoende av om någon människa accepterar dem eller inte”. Här fastnar Häggström i ett litet sidospår, nämligen det som brukar benämnas Eutyfrondilemmat (efter Platons dialog med samma namn) – hur objektiva värden ska kunna grundas i Gud utan att vare sig Gud eller moralen tvingas ner från sin position. William Lane Craig tar upp den av Häggström åberopade Swinburne och hans invändning här.
Exakt hur moralen är förankrad i Gud är dock en sekundär fråga i sammanhanget. Den viktiga frågan är huruvida det finns en objektiv moral eller inte. Om det finns en objektiv och av människan oberoende moral är den enda rimliga vägen att hänvisa till en yttersta moralisk norm, vilken vi brukar benämna Gud.
Vi vet alla att det finns gott om situationer där det kan vara svårt att avgöra vad som är moraliskt rätt. Men det finns också situationer där vi alla instinktivt upplever att det finns en tydlig moralisk sanning. Låt oss ta ett exempel: Du kommer fram till ett övergångsställe vid en hårt trafikerad väg. En liten bit från vägkanten står gammal tant med tunga matkassar. Hon verkar rädd för att ge sig ut i trafiken. Du får två val: 1 ) Hjälpa tanten över vägen med sina matkassar, eller 2) Slå ner tanten, stjäla hennes matkassar och springa därifrån.
Jag behöver nog inte förtydliga vilket val som är det moraliskt rätta i det här fallet. Vi inser alla att ett val är berömvärt, det andra bör bestraffas. Det är inte bara så att det ena valet är evolutionärt gynnsamt. (Att stjäla maten och äta upp den själv är självfallet bäst för dina egna gener, bara du kan undgå upptäckt.) Det är faktiskt så att det ena valet är objektivt gott, det andra är objektivt ont. Den som vill förneka detta bör därför kunna ge mycket goda argument för sin sak.
I avsaknad av en objektivt gällande moral står världen på ett osäkert och pragmatiskt eller opinionsstyrt gungfly. Mänskligheten i det tjugoförsta århundradet behöver något hållfastare än så att stå på.
Lämna ett svar