Om förebilder

I dagens ledare i Världen Idag skriver jag om vikten av att hålla kursen rak och förnuftet bevarat i tider av kaos och oansvar. Jag passar på att lyfta fram en händelse från Martin Luther Kings liv som jag under flera år har burit med mig. I texten nämner jag

när han och hans bror reste tillsammans i bil en mörk natt, och blev mer och mer irriterade över hur många mötande bilar som struntade i att blända av helljuset. Till slut rann det över för brodern vid ratten, och han förklarade att nästa gång det kom en bil som inte bländade av så tänkte inte han heller göra det.

Martin Luther Kings svar på broderns fullt förståeliga upprördhet är en klok påminnelse till oss alla: “Nej, gör inte det. Någon här på vägen måste visa lite förnuft. Om ingen bländar av kommer vi alla att förgås.”

Pastor King, hans förkunnelse och hans uthållighet under motstånd är utomordentligt imponerande exempel. Men det är inte – som vänsterkrafter gärna gör gällande – hans motstånd mot specifika politiker eller hans fokus på segrationsfrågan som är den stora orsaken att hålla honom som en förebild. Inte heller hans samlade personliga livsföring, där även han ingick i den stora skara med personlliga svagheter och brister där de flesta av oss finns. Nej, det är Kings klarsyn och förmåga att hålla den ideologiska blicken skarp hans förmåga att hela tiden basera sitt politiska budskap i Bibelns förkunnelse, världsbild och människosyn och fortsätta sitt arbete, oavsett hur politiskt inkorrekt det må ha varit.

Det är så lätt att ge upp när andra kastar in handduken och faller in i samma led som alla andra. Pastor Kings exempel från den där bilfärden är en viktig påminnelse till oss alla.

Den andre personen jag citerar i ledartexten är en annan förkunnare som jag följt länge genom hans skriftliga produktion: Francis Schaeffer. Jag vill minnas (den minnesgode Schaefferianen kan säkert rätta mig) att han någon gång skrev att den som höll honom för något slags helgon gärna fick leva nära honom i en vecka, så skulle den villfarelsen snart vara ur världen.

Vi är nog många som kan se på oss själva och inse att vi inte är så fullkomliga som vi skulle önska att vi var. Den vetskapen är dock ingen anledning att lägga ner arbetet, utan tvärtom att följa både Martin Luther Kings och Francis Schaeffers exempel i att uthålligt fortsätta fullgöra vår kallelse efter bästa förmåga. När vi felar eller misslyckas får vi omvända oss, utvecklas och fortsätta vandringen. En förebild är inte en person som aldrig förlorar fotfästet, utan den som lär sig av sina misslyckanden, och genom dem förmår mogna, utvecklas och fortsätta arbetet ännu starkare än tidigare.