Det blev en omtumlande påskhelg det här, allra mest för de kristna i Pakistan som sprängdes till döds av de hatiska krafter som utsåg oskyldiga kvinnor och barn som sina offer i sin ambition att utplåna de kristna ur sitt land. Det var också en så märklig dag att mörda på, just den dag då Kristus uppväcktes och förkunnade för världen i alla länder och i alla tider att “jag var död, men se, jag lever, och jag har nycklarna till döden och dödsriket.”
Påsken var och förblir den förunderliga berättelsen om hur döden inte längre har den yttersta makten. Jag tog upp temat i min ledarartikel i gårdagens Världen Idag: “Jesus förklarade återkommande att det har sitt pris att följa honom. Ibland låter han rent provocerande när han utmanar sina lärjungar: ”Var inte rädda för dem som dödar kroppen, men sedan inte kan göra något mer.” Men för den som följer Jesus är döden aldrig det totala nederlaget. Påskens budskap förkunnar att fienden, med sina verktyg av slakt och död, till slut kommer att stå som förlorare. Vi kan instämma med Paulus och i ansiktet på mördarna ropa: Du död, var är din seger?”
Jag kommer ihåg när jag tolkade uppståndelseexperten Gary Habermas föreläsningar i Sverige härom året, och hur han förklarade att Paulus här använder ungefär det som hockeyspelare kallar “trash talk” när de försöker psyka ner sin motståndare utan att ta till knytnävarna: “Tror du att du är nåt va? Du har inte en chans, du kan sticka hem!” Det är en lite drastisk bild, men jag tror den är passande. De sörjande i Pakistan och i världen som kan konstatera att ännu fler fått ge sina liv för att de vill följa Jesus, men samtidigt säga till hatet och döden: Detta är inte slutet. Livet vinner. Rättfärdigheten och kärleken segrar till slut.
Lämna ett svar