Det här är Claudia. Hon säljer korv i Nässjö. Och hon är ett av de mest uppmuntrande möten jag haft.
Låt mig förklara: Igår kväll skulle jag åka till en församling och föreläsa om samtidsförståelse och vad vi kan ta fasta på när vi förkunnar evangeliet i vår tid. Först hade jag undervisat hela dagen, och innan jag åkte vidare gick jag ner på stan i Nässjö för att köpa något snabbt att äta på vägen. Jag stannade till vid den lilla korvhytten på gågatan och skulle beställa en dubbel med mos. I jag noterade i förbifarten att det hängde ett kors och någon helgonbild inne i kiosken, vilket inte är alldeles ovanligt bland kristna invandrargrupper.
Därefter lade jag märke till att hon också hade en liten hög med det enkla häftet “Jesus dog för dig”. (Du som av någon anledning skulle råka vara sur på författaren kanske kan svälja det i sammanhanget – hoppas det är okej? Fint. ) “Vad roligt att du har små häften om Jesus”, sade jag i ett försök att koppla och uppmuntra. Hon log tillbaka och förklarade att hon ger ett häfte till kunder ibland.
Claudia flydde från Irak för sju år sedan när de islamistiska förföljelserna mot kristna ökade. Men sin identitet tar hon med sig även till vårt sekulariserade land, och även in på sin lilla, lilla arbetsplats.
“Det är ganska många som frågar”, förklarade hon lugnt under tiden hon sprutade på ketchup och senap. “Jag är kristen. Jag är stolt över att vara kristen.” “Det är jag också” log jag, önskade henne Guds välsignelse och gick bort för att äta min korv.
Men när jag satt och tuggade började tankarna gå. Är jag verkligen lika stolt som hon? Kan jag berömma mig över att ha samma naturliga frimodighet som hon? Har jag lika mycket att säga om det verkliga priset för att följa Jesus? Nej, hur mycket jag än håller på att skriva och undervisa om tron, dess sanning och relevans kunde jag inte ärligt säga till mig själv att jag är lika stolt och frimodig som den enkla korvförsäljerskan. Jag skämdes en smula.
Jag gick tillbaka till korvkiosken och frågade om jag fick ta en bild på Claudia och skriva några rader om hennes uppmuntrande och utmanande exempel. Först var hon lite blyg, men sedan bjöd hon gärna på sig själv och det budskap hon ville förmedla. Sedan tog jag mitt pick och pack och åkte vidare till vardagsbibelskolan där jag berättade om att dela tron i vår tid. Gissa vad jag använde som exempel?
Tänk så okomplicerat det kan vara att ge Jesus vidare till andra människor i vardagen. Tack Claudia, du har lärt mig så mycket. Sverige klarar sig inte utan sådana som dig.
Lämna ett svar