Det här har varit en något omtumlande vecka för flera. Även för flera av oss som inte råkar vara utrikesminister i konungariket Sverige. (Jag berör Margot Wallströms märkliga agerande gentemot framförallt Israel i fredagens ledare i Världen Idag.) Men det finns värre situationer än att pressen skriver upprörda artiklar på grund av ett statsråds lägenhetsaffärer.
Världens kristna lider fortsatt under ett avskyvärt förtryck runtom i världen. Organisationen Open Doors kom härom dagen med sin årliga rapport World Watch List som beskriver att förföljelsen mot kristna har ökat ytterligare runtom i världen. Det är otroligt svårt att på bläck och papper göra rättvisa åt den situation som lidande trossyskon befinner sig i, där religionsförföljelsen är så oerhört mycket grövre än den som kristna kan utsättas för i vårt land. Jag gjorde ett försök att skriva ner en text som en utmaning till oss alla att rätt hantera den insikt som rapporten ställer oss inför. För det är så att med större kunskap kommer större smärta. Åtminstone för den som inte dövar sina öron för att ropet kommer från “fel håll”. Vi kan inte med samvetet i behåll fortsätta tiga inför det lidande som människor utsätts för enbart på grund av att de håller fast vid Jesus och inte avser att böja knä för någon annan religiös eller politisk ledare.
För dig som vill bredda perspektivet något ytterligare rekommenderar jag Christer Sturmarks text i samma ärende. Det Almedalsseminarium han hänvisar till och som med icke önskvärd tydlighet illustrerar det problem där vissa företrädare av politiska skäl har mycket svårt att erkänna den förföljelse som pågår mot kristna var för övrigt arrangerat av Claphaminstitutet, och kan ses här.
I övrigt kan jag bara passa på att så här rent allmänt och utan tydlig adressat tacka för de vänliga och uppskattande ord om Sherlockboken som har kommit till mig via olika kanaler. Jag har visserligen inte sett någon regelrätt recension i pressen ännu, men har med stor glädje tagit emot alla uppmuntrande hälsningar. Det känns alltid nervöst att publicera något som har legat så nära ens hjärta under en tid, men reaktionerna ger ett hopp om att jag kanske har lyckats hitta en tilltalston och en kommunikationsform som fungerar. Jag hoppas verkligen att bokens budskap ska nå långt till både troende, otroende och – framför allt – nyfikna läsare. Jag har tänkt återkomma till ämnet om graven och Uppståndelsen fortlöpande här under våren, håll ögonen öppna så kommer det mer i ämnet framöver!
Lämna ett svar