Artikel utifrån boken i JP idag

Idag på onsdagen i påskveckan hade jag en artikel införd på kultursidan i lokaltidningen JönköpingsPosten, utifrån budskapet i Guldet blev till sand. Tidningen är en av få som konsekvent håller emot och avstår från att ha en webbtidning, så artikeln gick enbart i papperstidningen. Jag har dock fått tillstånd att publicera artikeln här. Kommer även på fliken för Guldet blev till sand som jag räknar med att börja fyllas på med material kring och från boken från och med nästa vecka. Klurar fortfarande på hur jag ska lägga upp den sidan för bästa innehåll och användarvändlighet. Men räknar med att få ordning på det i nästa vecka.

Här följer så artikeltexten, minns i skrivande stund inte vilken rubriken blev (redaktören ändrade mitt förslag), får lägga till den sen. Ge gärna era synpunkter på texten i kommentarfältet.

*   *   *

Vi står just nu i påsktid, den främsta av kyrkoårets helger, då vi fäster blicken på de dagar när Jesus från Nasaret vandrade lidandets bittra väg, och betalade det allra högsta priset när han gick ner i själva döden. Jesus upplevde en nästan outhärdlig vånda inför den kostnad som låg framför honom. Men likväl valde han att fullborda sitt lopp. Därför betraktar hela den kristna världen påskens budskap som den största gåva som någonsin givits åt människan.

Framfarten på 2010-talets mediemotorväg har dock gjort att nutidsmänniskan har svårt att registrera ljuset från livets verkliga dyrbarheter. Farten är alltför hög, bakgrundsbruset alltför ljudligt, inkorgen alltför full. Tillvarons största skatter hotar att dränkas i den flodvåg av lättköpt underhållning och flyktiga intryck som dagligen flödar över oss. Det mediala landskapet har på bara något decennium genomgått en omvälvning utan motstycke. Och vi har svårt att växla om i den nedåtgående spiral som skapat en mer självcentrerad och känslomässigt avtrubbad samtid.

Vår tid bär med sig den inneboende motsättningen att ju mer lättillgängligt, ju mer individanpassat samhället blir – desto mer kapas människans rötter, desto mer växer hennes hemlöshet. Dagligen överöses vi av en oupphörlig ström av intryck, som lika snabbt åter rinner ut och skapar ett tomrum som ropar efter att fyllas. Nya glittrande erbjudanden dyker ständigt upp, men med tiden faller de alla obevekligen sönder till grus och sand. Och någonstans längst in i själen mal frågan: Vad av allt detta som strömmar förbi är det som består? Var finns den skatt som verkligen är värd att leva och dö för?

I vår tid erbjuds vi ständigt genvägar till ett smidigare liv. Men samtidigt känner vi att mycket av gemenskapen, glädjen, äventyret – det verkliga livet – har gått förlorat. Över hela samhället ligger ett mönster av förytligande och krav på omedelbar utdelning. Samtidigt längtar vi intensivt efter den tillfredsställelse som bara nås genom utmaning och uthållighet.

Det kommer en motreaktion. Den måste komma. Människan härdar inte i långa loppet ut i en tillvaro där vi förlorat så mycket av vårt sanna jag. Den kristna tron har alltid haft sina största framgångar när den funnit sin identitet som rebellrörelse. När den inte gått hand i hand med makten och tidsandan, utan när den utgjort en motkraft mot de strömningar som i varje tid har lockat människor till självcentrering, maktambitioner och orättfärdighet. Det gäller inte minst i vår tid där det största hotet mot människans själ inte ligger i yttre förtryck, utan i att överflödet håller på att kväva oss.

Jag har glädjen att vara medlem i en församling som växer kontinuerligt. En förklaring till detta tror jag är att vi frimodigt förkunnar evangeliet utan att dölja dess livsomvälvande innehåll, samtidigt som vi bedriver ett aktivt utåtriktat arbete för att hjälpa och upprätta utsatta människor.

Södra Vätterbygden bär ett arv som landets starkast lysande väckelseflamma. Människor i mångtusenden har här vänt om från den själsliga och andliga tomhet de upplevt, och tagit steget in i ett nytt liv. Ett utmanande liv, men samtidigt en skatt som de ansett varit värd varje uppoffring. Frågan är om församlingarna i vår region idag äger modet att i det nya millenniet presentera evangeliet som så dyrköpt men samtidigt livsförvandlande som det i grunden är? Då kan den kristna tron vara den kraft som förmedlar det sanna guldet i samtidsöknens sand; en ljusets rebellrörelse som lyfter oss upp till ett liv och ett uppdrag större än oss själva.

Per Ewert

Artikelförfattaren är gymnasielärare och samhällsdebattör, samt författare till boken Guldet blev till sand med offentlig release i Kungsporten onsdag den 3 april.

Kommentera