Beslut från Granskningsnämnden

Beslut från Granskningsnämnden

Det har kommit ett beslut från Granskningsnämnden på den anmälan jag skickade in i somras om ett program från Sveriges Radios Klartext – nyheter på lätt svenska. Närmare om innehållet i min bloggpost från den 5 augusti.

Beslutet tog upp sex anmälningar i klump från ungefär samma tid och på samma tema: en snedvriden rapportering om Mellanösternkonflikten i samband med sommarens krig mellan Hamas och Israel. Och Granskningsnämndens beslut var kort och koncist: “Inslagen frias. Granskningsnämnden anser att de inte strider mot kraven på opartiskhet och saklighet.”

Jag var medveten om den risken, då en ytterst liten procent av anmälningarna till Granskningsnämnden faktiskt fälls. Men hanteringen och – inte minst – motiveringen gör mig ganska oroad. Dels var åtminstone det inslag jag tog ur högen så extremt demoniserande mot den israeliska sidan utan att ge perspektiv eller balans i rapporteringen att det definitivt inte kan kallas sakligt. En gissning är att även de andra anmälda inslagen drog åt samma håll, annars hade de rimligen inte anmälts.

Vad gäller motiveringen ges ingen kommentar till de exempel på partisk rapportering som jag tar upp i anmälan. Istället kommer en allmän brasklapp gällande orsaken till avslag på samtliga anmälningar. Det är det möjligt att det är en standardformulering de använder. Men den tycks mer än lovligt svepande och säger: “Vid sin prövning kan nämnden ta hänsyn till ett annat program eller inslag,
förutsatt att en sådan balansering framstår som naturlig för lyssnarna.” Om detta inte är en till intet förpliktigande standardformulering (vilket vore illa nog) ger orden vid handen att det säkert finns andra program som är partiska åt andra hållet.” Detta är dock dels sakmässigt synnerligen felaktigt. Och dessutom är det naturligtvis en förklaring som kan användas om precis varje program i medierna. Granskningsnämndens uppdrag är ju att utreda individuella program, inte att vifta bort kritiska anmälningar med ett “Jaja, det jämnar nog ut sig i längden ska du se.”

Man frestas naturligtvis att återigen tänka tanken: Ingen kritik är för stark eller för osaklig, bara den riktas mot judarna och den judiska staten. Visst hade man hoppats att världen hade kommit längre än så. Men det är nog inte alldeles säkert att den har det.

Granskningsnämndens beslut är såvitt jag förstår inte möjliga att överklaga. Då då står sanningen där med sin tvättade hals. I det läget funderar jag på två följdfrågor: Hur extrem partiskhet krävs för att ett inslag ska kunna fällas för partiskhet i Granskningsnämnden? Och är det överhuvud taget meningsfullt att ha en Granskningsnämnd om de avstår från att fälla de allra tydligaste av situationer?

Lämna ett svar