Sam Lundberg har idag i Svenska Dagbladet en otroligt bra krönika om den extrema nu-hets som sociala medier, och då framför allt twitter lockar oss in i, och som samtidigt effektivt dränerar oss på de mer långsiktiga skatterna i livet. Lundberg kallar mönstret för ett “nuets tyranni”. Han hänvisar bland annat till en ny (självklart) policy från cheferna på Daily Telegraph, där medarbetarna uppmamas att kläcka ur sig nya twittermeddelanden upp till en gång i kvarten. Lundberg skräder inte orden: “För journalister, som i tider av nedskärningar och ökande produktionskrav har allt mindre tid att tänka sammanhängande tankar, kan Twitterpolicyn närmast jämföras med de ”förstärkta förhörsmetoder” som används i kriget mot terrorismen.”
Använd länken ovan och läs krönikan. Långsamt.
Jodå, jag har själv Facebook, och använder den förhållandevis frekvent under perioden från påskdag till askonsdag, främst som kommunikationsverktyg. Min förläggare har dock gett mig vänliga påstötningar om att jag kanske skulle kunna nå en större krets genom att använda Twitter eller Instagram. De kalla stresskårarna längs ryggraden har dock utgjort en tillräcklig varning som fått mig att avstå. Det finns så ruskigt mycket andra egoboostande och stressnivåhöjande inslag i tillvaron att jag gladeligen väljer att hålla vilopulsen några slag lägre och hjärtinfarkten något längre bort.
Kanske missar jag några tillfällen att sprida de budskap jag brinner för. Men jag hoppas att de skatter jag vinner genom att avstå från twitter- och instagramracet är större.
Lämna ett svar