Nej. jag behöver nog inte lägga något större krut på att försöka knåpa ihop en filmatiserad version av Guldet blev till sand. Kvällens SVT-dokumentär Drottningen av Versailles säger det mesta av det jag ville ha sagt med boken. Det är en skildring av den materiellt överflödande men själsligt och relationellt utfattiga tillvaron hos miljardärsfamiljen som ville bygga USA:s största hem, men plötsligt fick se benen slås undan av finanskrisen 2008. För sent kom insikten att de levt i en fantasivärld, och att verkligheten på ett ögonblick kastade sig över dem. För sent förstod de att det är klokare att köpa saker för de mängder av pengar man har, inte för pengar som man inte har.
“Du kommer aldrig att behöva bekymra dig” hade den välbärgade men frånvarande fadern sagt till äldste sonen. Sedan dess hade varken far eller son annat än just – bekymmer och oro.
Ack, så kloka Paulus ord i 1 Tim 6 klingar genom seklerna: “Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång. Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.”
Så sant, så lätt att inse, och så svårt att följa. Filmen är en outtalad uppmaning att söka det som Paulus – och undertecknad – vill utmana till. Det är något större än kortvarigt världsiligt glitter – det är att vinna det verkliga livet.
Lämna ett svar