Och den ljusnande framtid är vår?

Och den ljusnande framtid är vår?

Såhär i slutet av läsåret är det som brukligt för gymnasielärare hektiska dagar med rättning av uppgifter från elever som sent nog kommer på att de nog gärna ändå vill ha betyg i sina kurser. Och därtill hantering av läroböcker och annat praktiskt som ska komma i hamn.

Men samtidigt är det med mycket glädje man får förmånen att följa unga människor på sin väg genom en av livets viktiga passager. Själv har jag detta läsår en grupp väldigt duktiga och mogna humanister som jag får vinka iväg på fredagens studentexamen.

Det märks ofta ganska tidigt i en persons liv om han eller hon är utrustad med den där egna motorn och initiativförmågan att ta de där kliven framåt, uppåt, som kan ge goda resultat för både en själv och sin omvärld. För vissa av oss människor kan den där gnistan ändå tyckas saknas under vissa perioder, men med lite erfarenhet, lite snedsteg och lite andra inslag som bit för bit bygger upp en större mognad hos oss. Det är ingen alldeles enkel uppgift att hitta den där lilla gnistan när den dyker upp, och försöka hjälpa till att blåsa liv i den. Men det är ändå ett av de mer givande inslagen i läraryrket.

Så för vissa elever som man släpper iväg in i vuxenlivet ter sig den ljusnande framtid ganska tydligt utstakad. För andra kanske livsvägen tar några svängar hit och dit först. Men å andra sidan kanske det är just de där svängarna som vi tar själva, eller kanske kastas iväg i utan att ha bett om det, som skapar den karaktär som behövs för att bli en mogen, utgivande och ansvarstagande vuxen. Ibland kanske det snarare är de som verkar ha det väldigt väl förspänt med egen drivkraft eller stöd utifrån som vi ska känna en viss oro för.

Livet har ju en förmåga att till slut komma ikapp oss alla. När vägen plötsligt inte gick dit vi trodde. Och det är just i de situationerna som vi behöver visa hur vi har det ställt med de fyra kardinaldygderna: mod, rätttrådighet, återhållsamhet och vishet. Om vi som vuxna lyckas hjälpa våra barn, ungdomar eller elever en god bit på vägen att växa åtminstone en bit i dessa har vi hjälpt dem en viktig bit i att finna en god livsväg.

Men utan att förringa dessa fyra dygder finns det ytterligare tre teologiska sådana, utan vilka de fyra övriga ändå saknar något väsentligt. De är tro, hopp och kärlek. Och störst av dem är… ni vet vilken. Om vi söker den dygden allra första tror jag att vi har goda förutsättningar att nå allt det andra, plus en ljusnande framtid också.

EDIT ons 11/6: Thomas Peterssons omskakande rapport från en svensk högstadieskola i dagens DN talar väl sitt skrämmande tydliga språk om konsekvenserna av att välja en annan väg.

Lämna ett svar